Debatt

Våldet mot kvinnor går inte i pension

Debatt Artikeln publicerades

Debatt

Samhället måste inse att det sexualiserade våldet drabbar alla grupper av kvinnor och göra insatser både för att få våldet att upphöra, skriver Ida Legnemark.

Efter #metoo har medvetenheten om sexuella trakasserier och övergrepp ökat och frågan har fått mer uppmärksamhet i exempelvis media, men också i kommuner. Trots att hela #metoo-rörelsen handlade om att uppmärksamma att mängder av kvinnor utsatts, finns det fortfarande en bild av att det främst är yngre kvinnor som drabbas. Våld, och inte minst sexualiserat våld, bland äldre är fortfarande tabubelagt.

För att bryta detta tabu och ge alla våldsutsatta möjlighet att få hjälp behöver kunskapen om våld i nära relationer bland äldre öka. Enligt Nationellt centrum för kvinnofrid är det tusentals kvinnor över 65 år i Sverige som utsätts för olika former av våld och sexuella övergrepp, oftast av en nära anhörig. Det är oacceptabelt.

”Fler behöver känna till att det finns hjälp att få.”

Kvinnor i dag har tidigare generationers kvinnor att tacka för landvinningar på jämställdhetsområdet. Rätten att slippa utsättas för sexualiserat våld, inte minst våld i nära relation, har inte varit självklar, utan är en rättighet som kvinnor har och måste fortsätta kämpa för. Så sent som 1965 kriminaliserades våldtäkt inom äktenskapet. Många våldsutsatta har svårt att berätta om sin situation och drabbas av skuld- och skamkänslor. För en äldre generation som kanske vuxit upp med budskapet att den som utsatts får skylla sig själv, eller till och med att du i äktenskapet får tåla våld, kan steget att göra en anmälan eller att söka hjälp vara ännu svårare att ta än för andra.

Ytterligare en försvårande omständighet för äldre kvinnor som utsätts för våld av en make är att det ofta råder ojämlika ekonomiska villkor makarna emellan. Kvinnliga pensionärer har generellt lägre pensioner än män och de flesta så kallade fattigpensionärerna är kvinnor. I Borås har kvinnor över 65 år en genomsnittlig årsinkomst på 199 000 kronor och i vissa stadsdelar är siffrorna betydligt lägre än så. Jämställda inkomster är en viktig förutsättning för kvinnors oberoende.

De som kanske har störst möjlighet att märka om en äldre person utsätts för våld i hemmet är medarbetare inom äldreomsorgen, exempelvis undersköterskor, sjuksköterskor och biståndsbedömare. Därför har Vänsterpartiet i sin budget för Borås stad föreslagit ett kunskapslyft för anställda i äldreomsorgen om just våld i nära relationer. Några av frågorna som skulle kunna tas upp i en sådan utbildningsinsats är: Vad är våld i nära relationer? Hur kan det ta sig uttryck? Vilken hjälp finns att få och varifrån? Som medarbetare i äldreomsorgen ska du inte behöva stå ensam med ansvaret att avgöra hur du ska agera, det stödet ska finnas i form av gemensamma rutiner.

I Borås stad finns möjlighet att som våldsutsatt få hjälp från kommunens relationsvåldsenhet och från kvinnojouren och andra föreningar. Förövare ges stöd genom verksamheten Utväg. Fler behöver känna till att det finns hjälp att få. Våld i nära relationer går inte i pension. Samhället måste inse att det sexualiserade våldet drabbar alla grupper av kvinnor och göra insatser både för att få våldet att upphöra men också för att var och en som utsätts får det stöd som behövs.

Ida Legnemark (V), gruppledare, Borås

Ida Legnemark (V)
Foto: Sanna Tedeborg
Ida Legnemark (V)
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.