Debatt

Vad paralyserar M härnäst?

Debatt ,
Fredrik Reinfeldt – här på besök i Vårgårda 2014 – menade att försvaret är ett ”särintresse”. Därom påminner skribenterna.
Foto:ADAM IHSE / TT
Fredrik Reinfeldt – här på besök i Vårgårda 2014 – menade att försvaret är ett ”särintresse”. Därom påminner skribenterna.

Tillströmningen av migranter till Sverige ökade och ökade och eskalerade hösten 2015. Som mest kom 10 000 asylsökande i veckan. Ända in i kaklet hävdade både regering och opposition (förutom Sverigedemokraterna) att det inte fanns några problem alls med detta. Det påstods vara lönsamt på kort och lång sikt, en investering, ett tillskott till vården och skolan, samt var en allmän uppvisning i att inte vara främlingsfientlig. Men till slut gick verkligheten inte längre att förneka. Ett antal åtgärder vidtogs så att tillströmningen avtog temporärt. Det blev hårt och abrupt.

Argumenten får idag sägas vara lika barnsliga som skeva eller direkt felaktiga. Bakom detta låg partier som upprepat mantrat om ett ”öppet” Sverige tills det blivit en dogm. Moderaterna, som ledde Alliansen under dess regeringsår 2006–2014, tog täten i dessa resonemang. De moderater som menade att antalet individer som kom faktiskt var relevant fick offentliga utskällningar och inrättade sig också snabbt i ledet.

Ulf Kristersson, Moderaternas nye partiledare, har sagt om partiets dåvarande migrationspolitik att den var ”naiv”. Moderaternas nya partisekreterare, Gunnar Strömmer, har en annan variant på det när han uttalade sig i SvD 5/11: ”Det berodde på någon sorts paralysering när Sverigedemokraterna växte i storlek och tilläts ockupera ett politikområde där väljare har rätt att ha höga förväntningar på sina partier”.

Hur kan det hända att ett av Sveriges största politiska partier blir så paralyserat att det helt tappar mod, tanke- och initiativförmåga? En brännande följdfråga är: vilken fråga kommer att paralysera Moderaterna härnäst?

Statsvetaren Katarina Barrling har forskat om de politiska partiernas partikulturer. Resultaten bekräftar det som man kan misstänka genom att iaktta hur Moderaterna agerar, att partiledaren har en mycket stor makt att själv styra partiskutan vart som helst. En stor makt hos partiledaren säger samtidigt var makten inte finns: hos medlemmarna i partiet – än mindre hos dess väljare.

Inom Moderaterna har munkavle tillämpats i frågor som ansetts besvärliga, ingen öppen process för val av partiledare har hållits och man har fortfarande de ytterst få öppna kritikerna av exempelvis decemberöverenskommelsen i frysboxen. Resultatet av en sådan partikultur?

Moderaterna är idag ett opålitligt vindflöjelparti av ja-sägare.

Nu varvas bilden av Reinfeldts syn att migrationen inte är ett problem på grund av Sveriges ”oändliga fält och skogar”, med kritik från Moderaterna om en ökande bostadsbrist. Man försöker framställa sig som väldigt tuff mot problem som man själv varit med om att skapa. Detta är politiskt bondfångeri i förhoppning att väljarna har dåligt minne.

Migrationskrisen var självklart inget som uppstod plötsligt. Inte heller poliskrisen, försvarets kris (försvaret benämndes ”särintresse” av Reinfeldt), tillväxten av utanförskapsområden, skolkrisen eller internationella konkurrensproblem utifrån höga skatter.

Väljarna vill ha ansvarsfulla, ärliga politiker som har ryggrad och står upp för det som de anser rätt fastän det inte är enkelt.

Sverige står inför mycket stora framtida problem där det bara kommer att finnas pest eller kolera att välja på. Obekväma debatter kommer att behöva föras och smärtsamma prioriteringar och kompromisser kommer att behöva göras. Ett ängsligt parti som vajar i vinden, fruktar att tappa väljarstöd eller få kritik från media, är inte lämpat för uppgiften.

Josefin Utas

ledamot partistyrelsen Medborgerlig Samling

Edward Nordén

vice ordförande Medborgerlig Samling, Skåne