Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
tisdag 22 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
tisdag 22 maj 2012
Debatt 2012-02-14 | Uppdaterad 2012-02-14
Dagens utjämningssystem mellan kommuner bygger till delar på hur det såg ut i landet för över 20 år sedan. Hur ser argumenten ut för att det bör fortsätta att vara baserat på ett inaktuellt och därmed helt felaktigt underlag, undrar Niklas Anemo.
Om det ska bli verklighet av förändringar i det kommunala utjämningssystemet från och med 2013 krävs att regeringen lägger en proposition senast under våren 2012. En sådan proposition från finansdepartementet saknas dock på regeringens lista över vårens planerade propositioner. Det är inte svårt att se att detta har alla förutsättningar att bli en politiskt laddad fråga, när många kommuner i storstadsområdena skulle bli ”förlorare” på de förändringar som föreslås.
Hur de politiska avvägningarna görs är dock inget som jag har för avsikt att blanda mig i. Där-emot finns det all anledning att diskutera några av sakfrågorna i utjämningskommitténs förslag ytterligare. Den öppna debatten om delarna i förslaget har hittills ändå varit ganska begränsad.
En av de förändringar i utjämningskommitténs förslag som, om det genomförs, kommer att omfördela ganska mycket resurser jämfört med nuvarande system är de förändringar som föreslås i delmodellen för förskola, fritidshem med mera. I denna del har kommittén tydligt visat på att de variabler som används i det nuvarande utjämningssystemet för att fånga skillnader i behov inte speglar dagens verklighet.
Den nuvarande utjämningen är baserad på forskning från början av 1990-talet(!). Behoven när det gäller förskola, fritidshem med mera ser så klart helt annorlunda ut idag, mer än 20 år senare, vilket också utjämningskommittén tydligt visat. Då måste utjämningen förstås justeras. Hur ser argumenten ut för att kostnadsutjämningen mellan landets kommuner bör fortsätta att vara baserad på ett inaktuellt och därmed helt felaktigt underlag?
Även när det gäller delmodellen för förskoleklass/grundskola, så bygger kommitténs förslag på en aktualisering av beräkningsunderlaget – utjämningen avseende små skolor och skolskjutsar föreslås baseras på uppdaterade befolkningsuppgifter samt uppräknade ersättningsnivåer när det gäller kostnaden för skolskjutskilometer.
När det gäller delmodellen för individ- och familjeomsorg så förklarar dagens utjämningsmodell endast hälften av kostnadsskillnaderna mellan kommunerna. Även här gäller att underlaget för dagens utjämning har blivit föråldrat. Kommitténs förslag innebär att utjämningen kommer att ske med utgångspunkt från aktuellt underlag.
Det innebär att en större del av de faktiska kostnadsskillnaderna fångas upp i utjämningssystemet. Därför måste utjämningen justeras. Varför ska kostnadsutjämningen mellan landets kommuner fortsätta att vara baserad på inaktuellt, och därmed felaktigt, underlag?
Att några av kommitténs beräkningar visat att ju högre andelen av befolkningen med utländsk bakgrund är, desto lägre blir kostnaderna för individ- och familjeomsorg, är ett faktum som känns angeläget att lyfta fram i dessa dagar. Kommittén har konstaterat att höga IFO-kostnader speglar ett utanförskap som i mångt och mycket beror på annat än befolkningens härkomst.
Det kan dock finnas anledning att ytterligare fördjupa analyserna när det gäller några av utjämningskommitténs förslag, inte minst när det gäller förslaget om förändringar i utjämningen för löneskillnader.
Till att börja med så finns det inte en enda parameter som har någonting direkt med lönenivåer att göra i de faktorer som ska utgöra underlag för utjämningen mellan kommuner i denna del. Utjämningen för löneskillnader handlar istället i första hand om ”omvänd bostadsmarknadsutjämning”. Två av de faktorer som kommittén föreslår skall ligga till grund för lönekostnadsutjämningen är taxeringsvärden för småhus och det genomsnittliga priset (i länet) för en bostadsrätt. Högre nivåer ger högre utfall i lönekostnadsutjämningen.
Kommitténs förslag innebär följaktligen att kommuner med svag bostadsmarknad får betala utjämningsavgift till kommuner med betydligt starkare bostadsmarknad. I utjämningskommitténs förslag till omvänd bostadsmarknadsutjämning ska kommuner utanför de ”hetaste” områdena i Sverige lämna betydande ekonomiska bidrag till storstäder och förortskommuner.
Frågan som måste ställas är såklart om inte en stark bostadsmarknad är något som också (eller kanske till och med i huvudsak) bidrar positivt till dessa kommuners utveckling och ekonomi? Är det verkligen rimligt att kommuner med i vissa fall en väldigt svag bostadsmarknad ska lämna betydande bidrag till kommuner i expansiva regioner med väldigt stark bostadsmarknad? Det finns all anledning att titta på denna fråga ytterligare. Man kanske till och med ska fundera över om utjämningen mellan landets kommuner överhuvudtaget bör omfatta en omvänd bostadsmarknadsutjämning.
Det finns alltså delar i utjämningskommitténs förslag, till exempel när det gäller den så kallade lönekostnadsutjämningen, som kan behöva analyseras och diskuteras ytterligare. Och vägas politiskt. Det bör dock inte vara ett skäl för att fortsätta att avvakta med att rätta till uppenbara brister i andra delar av underlaget för dagens system.
Niklas Anemo
ekonomichef, Tranemo kommun
syrelseledamot, Sveriges kommunalekonomer
styrelseledamot, Kommunforskning i Västsverige
Debatt- och insändarsidorna ger läsarna chansen att diskutera, kritisera och berömma företeelser i vardagen. Mitt namn är Tobias Hjelm, jag är debattredaktör med uppgift att se till att så många som möjligt kommer till tals.
Tobias Hjelm
tobias.hjelm@bt.se
Telefon: 033-700 07 85
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
