Debatt

Trygga relationer grunden för allt lärande

Debatt Artikeln publicerades

Alla barn på förskolan har behov av kontinuerliga, trygga relationer. En god grundnivå, menar anknytningsforskare, är för barn ett-tre år max tolv barn per grupp och fyra barn per vuxen. För barn 4-6 år max 18 barn per grupp och max 5 barn per vuxen, skriver psykologer i Borås.

Förskolan har genomgått en rad genomgripande förändringar sedan 80-talet. Huvudmannaskapet har flyttats från socialdepartementet till utbildningsdepartementet. Förskoleklass från 6 års ålder har införts, fler grupper har fått rätt till förskola och maxtaxa har införts. Förändringarna har inneburit att kommunerna har fått ansvar för att erbjuda förskoleverksamhet till fler och yngre barn. Samtidigt har förskolans inriktning förändrats mot att betona pedagogik framför omsorg. Vi menar att om fler och yngre barn skall gå i förskola krävs snarare mindre grupper och mer fokus på omsorg. Istället har barngrupperna vuxit och omsorg och trygga relationer nedprioriterats.

Förskolans verksamhet regleras av skollagen som säger att ”Barngrupperna ska ha en lämplig sammansättning och storlek och barnen ska erbjudas en god miljö? ”. Efter att en statlig reglering av förskolans grupper tagits bort är det numera kommunerna själva som avgör vad som är lämpligt. Vi fick helt nyligen veta att Skolverkets tidigare riktmärke om maximalt 15 barn per barngrupp kommer att helt tas bort då rekommendationen inte anses ha haft någon effekt på gruppstorlekarna. De forskningsstudier som påvisar förskolans gynnsamma effekter på barns utveckling gjordes på 80-talet, med betydligt mindre gruppstorlekar och fler vuxna än vad som är vanligt idag. Forskning på dagens större barngrupper saknas.

Små barns främsta utvecklingsuppgift är att skapa nära och trygga relationer. Enligt anknytningsteorin är detta en biologiskt nödvändig process för att säkra barnets överlevnad, och behovet regleras av vad man med en psykologisk term kallar för barnets anknytningssystem. Anknytningssystemet aktiveras då barnet upplever ensamhet, närhetsbehov, rädsla eller frustration, och gör att barnet söker trygghet hos en välkänd vuxen, oftast förälder, som benämns anknytningsperson. Barnet har också behov av att utforska omvärlden, och för att detta skall ske måste barnet känna sig tryggt, det vill säga anknytningssystemet måste vara i viloläge. Först då har barnet möjlighet att ta tillvara möjlighet till social samvaro med andra barn, eller pedagogiskt stöd för inlärning, som kan erbjudas inom förskolan.

Då anknytningssystemet aktiveras söker barnet närhet till den person som de känner allra bäst. I förskolan behöver personalen träda in som så kallade ”vikarierande anknytningspersoner”.
Om barnet inte får möjlighet att känna trygghet i relation till en vuxen person på förskolan, så kommer barnet att ägna sig åt att försöka hantera sin känsla av rädsla, frustration och otrygghet, det vill säga anknytningssystemet är ständigt aktiverat. Barnen blir otrygga och hindras från att ägna sig åt lek och lärande.

Alla barn på förskolan har behov av kontinuerliga, trygga relationer. En god grundnivå, menar anknytningsforskare, är för barn ett–tre år max tolv barn per grupp och fyra barn per vuxen. För barn fyra–sex år max 18 barn per grupp och max fem barn per vuxen. Förskolan har enligt skollagen också ett kompensatoriskt uppdrag. Det innebär att förskolan skall utgå från varje barns särskilda behov av trygghet och stimulans så att skillnader i barns möjligheter i någon mån kan utjämnas. Självklart kan grupper då behöva vara mindre och de vuxna fler.

Kunskap om barns omsorgsbehov har praktiska konsekvenser i förskoleverksamheten. Längre inskolning är till exempel att föredra framför kort inskolning. Ett annat exempel är att personalens tjänstgöringstider kan behöva anpassas, eftersom barn på förskolan är i större behov av vuxenstöd under vissa känsliga moment under dagen. Det kan till exempel gälla överlämning, lunch, vila, på eftermiddagen när barnen är trötta samt hämtning.
Med anledning av den pågående diskussionen om sjunkande skolresultat finner vi det angeläget att påpeka att trygghet är grunden för allt lärande. Ambitionen att lärandet skall starta i förskolan är dömt att misslyckas om vi inte kan erbjuda tillräckligt god omsorg.

Karin Simonsson
psykolog inom psykologenheten för mödra- och barnhälsovård i Borås

Emma Liljestad
psykolog inom psykologenheten för mödra- och barnhälsovård i Borås