Debatt

Tandvården – en prestigekarusell

Debatt Artikeln publicerades

Problemet med dåliga rotfyllningar har varit känt i decennier. Ändå väljer ?Socialstyrelsen att blunda för den bästa behandlingsmetoden, vilket står samhället och patienterna dyrt, menar Daniel Rigsjö och Carl Ek.

Tandvården är en väl fungerande verksamhet med gott renommé. Samtidigt är få medvetna om den reva som genomkorsat verksamheten sedan slutet av 1960-talet. Den enskilde och samhället fortsätter att betala ett högt pris för en prestigekamp förd i den högre skolan.

De inblandade kombattanterna, Socialstyrelse och tandläkare, tycks inte på något sätt kunna enas om vad som är en bra rotfyllning. Och där emellan sitter du.
När tanden blivit infekterad och skadad på djupare nivåer krävs en rotfyllning. Tanden behöver ”städas” från den mängd olika bakterier som trivs i den miljön, varav många är svårbemästrade. Tandläkarna använder ett flertal metoder för att bli av med infektionen.

Samtidigt visar nya och gamla studier att nästan hälften av tänderna drabbas av nya infektioner. Och detta är till Socialstyrelsens experters belåtenhet (?).
Under de senaste 50 åren har de bestämt hävdat att milda antiseptika är fullt tillräckliga för att behandla en svårt infekterad tand, vilket är fullständigt oacceptabelt. Det finns en fungerande metod för att behandla infekterade tänder – N2-metoden. Detta känner professorer och Socialstyrelsen till. De är emellertid upptagna med att skydda sin ”gamla byk”. De är övertygade om att milda antiseptika kan städa bort svåra infektioner.

Uppenbarligen har de uppfattat N2-metoden som ett allvarligt hot mot sin verksamhet, krävt förbud och registrering på samma gång. Varför?
N2-metoden, som presenterades av dr Angelo Sargenti i mitten av 1960-talet, rönte stor uppmärksamhet. Många experter blev upprymda, andra upprörda. Med denna antiseptiska metod kunde tandroten desinficeras, lidandet och kostnaderna minska. De upprörda var specialisterna – endodontisterna. De hade hittills tjänat grova pengar på sin ”specialitet”. Så är det i skrivande stund även i Sverige.

Tandläkare som går i experternas fotspår tycker att rotfyllningar är något komplicerat, vilket inte är konstigt om de följer expertråden. Det här betyder att Socialstyrelsens expertgrupp har dåligt på fötterna, och när de blir ifrågasatta av tandläkare närmare verkligheten känner de sig trampade på tårna.

Deras envisa motstånd emot tandläkarnas bästa behandlingsmetod, N2, betyder i praktiken att de rekommenderar behandling enligt ovetenskap och beprövat dålig erfarenhet som ger de säms-ta möjliga resultaten på längsta möjliga behandlingstid. Patienterna och Försäkringskassan får bära en tung ryggsäck av kostnader och lidande förorsakad av klen infektionsbekämpning.

Yrvaket konstaterar SBU kunskapscentrum för hälso- och sjukvården år 2010, att ”frågan har inte minst hälsoekonomisk betydelse då en rotfyllning och efterföljande uppbyggnad av tanden drar stora kostnader för patient och samhälle”.

En ny ”expertgrupp” upptäcker således efter 30 år att ”det innebär att det fortfarande råder osäkerhet om vilka behandlingsmetoder som är mest effektiva och som leder till att symtom avvärjs och att infektionsrecidiv förhindras, metoder som tillämpas idag vilar på ofullständig vetenskaplig grund”.

Problemet med dåliga rotfyllningar har varit känt i decennier. Samtidigt har SBU varit mycket angeläget om att stänga dörren för N2-metoden. Den eller de metoder som Socialstyrelsen fortsatt förespråkar för att motverka infektioner i tandrötter är att jämställa med spel på rött eller svart, vilket i bästa fall är önsketänkande.

De bakterier som penetrerat längst ner runt tandens spets är inget annat än förruttnelsebakterier och de har invaderat din käke och det är tandläkarens uppgift att fördriva dem. Och hamnar du hos rätt tandläkare går det oftast bra.

Men Socialstyrelsens expertgrupp vill annorlunda. Deras världsbild och utgångspunkt är annorlunda. Det skall vara svårt, det skall vara komplicerat. För den som endast är måttligt konspiratoriskt lagd inställer sig frågan: vem tjänar på det? ”Follow the money”!

En tandläkare som verkligen har förstått att ”följa pengarna” beskriver ofta sin verksamhet med orden ”med inriktning på implantat”. Här finns pengarna. Det är viktigt för dig som patient att ha detta i åtanke. Nåväl, svensk tandvård är välfungerande, med kanske detta undantag.

Professor Björn Klinge, tandlossningsspecialist, har tidigare visat varningsflagg för genvägar på sitt område. Som patient måste du vara beredd att genomgå behandling med stränga krav på hygien och noggranna rutiner. Varför då inte förkorta lidandet och beställa tandborttagning och implantat på samma gång?

Tandvården går mot stordrift. Det är du som får betala för kalaset, liksom den lille mannen alltid har fått betala. Den mest tillförlitliga metoden är N2, samtidigt som Socialstyrelsen experter låtsas som om de inte vet.

Om din tand ändå måste tas bort är tandimplantat fungerande alternativ. Men varför ta genvägar ”med inriktning på implantat”? Fråga efter garanti på din rotfyllning. Fråga varför tanden måste tas bort? Fråga när Socialstyrelsen skall vakna och rätt värdera skillnaden mellan 50 procent och 90 procent lyckade rotfyllningar. Det är dina tänder – och det är du som betalar!

Daniel Rigsjö
leg. tandläkare i Göteborg

Carl Ek
oberoende vänsterliberal kommunfullmäktige i Göteborg