Debatt

Stoppa övergreppen inom idrotten

Sexuella övergrepp
Artikeln publicerades 22 oktober 2017.

Några av mina allra finaste upplevelser under uppväxten är kopplade till mitt engagemang i idrottsrörelsen, både som utövare och som tränare. Glädje, gemenskap och sammanhållning är orden jag tänker på, och jag vet att jag inte är ensam om det. Nio av tio barn har någon gång varit aktiva i idrottsrörelsen.

Det stora ideella engagemang som dagligen läggs ner i föreningslivet kan inte nog berömmas, men samtidigt får vi inte väja för att tala om idrottens negativa sidor. Det är hög tid att bryta tystnaden om sexuella övergrepp inom idrottsrörelsen och att se vad vi tillsammans, det offentliga och idrottsrörelsen, kan göra för att erbjuda barn och unga en trygg fritid.

Många har nog tagit del av den tidigare elitidrottaren Patrik Sjöbergs omskakande berättelse om långvariga sexuella övergrepp, där en tränare utnyttjade sin maktposition på värsta tänkbara sätt. I dag är Sjöberg en viktig ambassadör för att bryta tystnaden kring det som fortfarande uppfattas som ett tabubelagt ämne. Ingen vill tro att övergrepp skulle kunna ske i den egna föreningen, men det är tyvärr ett faktum att mellan 2 och 14 procent av barn inom idrotten utsätts (Bris rapport 2017:2), övergreppen kan ske av vuxna men också utövare emellan. Det beskrivs som ett generellt problem som förekommer i alla idrotter, men blir mer frekvent på elitnivå. Både flickor och pojkar utsätts.

Enligt Bris, Barnens rätt i samhället, krävs ett tydligare barnrättsperspektiv inom idrotten, många saknar kunskap om hur de ska agera om ett övergrepp har skett. Många barn som utsätts drabbas av skam- och skuldkänslor och vågar inte berätta för någon vuxen vad som har hänt. Lika angeläget som att veta vad som ska göras när något har hänt är därför det förebyggande arbetet. Genom att ta diskussionen med barn och ungdomar om deras rättigheter och kroppsliga integritet innan något har hänt visar vuxenvärlden vilka regler som gäller, men också att vuxna är redo att lyssna om något faktiskt skulle hända.

I Borås stad arbetar vi sedan flera år tillbaka med en certifiering som kallas Säker och trygg förening. Den är ett stöd för föreningarna i deras arbete för trygg miljö, certifieringen är också kopplad till möjligheten att få vissa bidrag. Genom åren har ett hundratal föreningar genomgått certifiering. Det är förstås alltid en balansgång i hur stor utsträckning kommunen ska styra det självständiga föreningslivets arbete, men jag ser att frågan om barnrätt och skydd från sexuella övergrepp skulle kunna vara ett angeläget tillägg i konceptet Säker och trygg förening. Riksidrottsförbundet har också uppmärksammat frågan allt mer och tagit fram stödmaterial och rekommendationer till föreningar.

Alla barns upplevelser av idrottsrörelsen borde präglas av glädje, gemenskap och sammanhållning. Jag ser därför fram emot en konstruktiv dialog med det lokala föreningslivet om hur vi kan hjälpas åt att göra barns fritid tryggare, med ett gott samarbete är jag övertygad om att vi kan komma långt. 

Ida Legnemark (V), ordförande, fritids- och folkhälsonämnden