Debatt

Stödet till ensamkommande brister

Västra Götalands god mansförening har genom många gode män fått indikationer på att stödet till ensamkommande barn vad gäller läxläsning och träning i det svenska språket varierar från att vara gott till obefintligt, skriver Lotta Husberg.
Foto:

De ensamkommande barnen ofta lämnas väldigt ensamma att ansvara för och hitta strategier för sitt lärande och det ska de göra i en situation där de saknar både studievana och kunskap om det svenska samhället och dess utbildningssystem, skriver Lotta Husberg.

Artikeln publicerades 25 september 2016.

Västra Götalands god mansförening (V-God) har genom många gode män fått indikationer på att stödet till ensamkommande barn vad gäller läxläsning och träning i det svenska språket varierar från att vara gott till obefintligt. Boenden för ensamkommande barn ansvarar för de vardagliga aktiviteterna och där ingår stöd och hjälp med läxläsning och språkträning. Barnen har väldigt olika förkunskaper när de börjar i skolan. Några har motsvarande grundskola medan andra är analfabeter. De allra flesta har några års skolgång, ofta i koranskola. Behovet av stöd och hjälp i lärandeprocessen varierar därför stort.

Förutom att många har gått kort tid i skolan i hemlandet har de varit på flykt många månader med missad skolgång. Dessutom har de ofta traumatiska upplevelser både från hemlandet och på flykten. Samtidigt som det är svårt att vara ny i Sverige sker lärandet till stor del i en lång asylprocess som efter hand har blivit allt längre.

För att kunna erbjuda adekvat stöd behöver vi veta hur barnen lär sig. V-God har därför genomfört ett projekt i syfte att belysa hur barnen lär sig det svenska språket utanför skoltid och vilket stöd de får. Samtal med 12 barn, 12 gode män, 12 skolpersonal (lärare/special pedagog, rektor, stödlärare) och 12 boenden personal/chefer/familjehem genomfördes, sammanställdes och analyserades.

Resultatet visar att barnen är övervägande positiva och motiverade till skolgången och skolarbetet, men har ofta för lite studietid och för lite uppföljning på boendet. Ibland får de frågan om de behöver hjälp med läxorna, men om de svarar nej följs det inte upp. Det framkommer att boendepersonalen har liten insyn i vad och hur barnen arbetar med läxorna.

Struktur och medvetet utformad lärandemiljö med pedagogiska verktyg saknas ofta eller är bristfälliga. Det förekommer boenden och familjehem där det finns ett målmedvetet arbete för att hjälpa barnen med läxorna och att lära sig det svenska språket. Barn placerade i familjehem har bättre möjligheter att få hjälp, med undantag av de familjehem som har bristfälliga kunskaper i svenska språket eller där familjen inte är tillräckligt integrerad i samhället.  

Barnen uppger att de saknar i stor utsträckning, ibland helt, tillfällen att praktisera sina nyvunna kunskaper och får svårt att hålla det svenska språket levande. Kontaktpersonerna har regelbundna tolksamtal som oftast rör boendet och/eller skolan, men barnen önskar också andra samtal på svenska. Samarbetet mellan skola och boende är inte en självklarhet och det finns bristande resurser både vad gäller arbetsmaterial och personal som kan hjälpa barnen på boendena. Barnen efterfrågar en så enkel sak som ett lexikon. Bland personalen förekommer även kunskapsbrister, såsom kunskaper i svenska språket.

Barnen uppger att de försöker arbeta med det studiematerial som läraren gett dem, vilket ofta innebär att de ska namnge en tecknad sak eller företeelse på svenska. Då är datorn ett viktigt hjälpmedel. Det program som de känner till och använder för att lära sig svenska är ett översättningsprogram. Vissa skolor låter varje barn få låna en dator som de kan använda både i skolan och på boendet, andra kräver att datorn återlämnas efter skoldagens slut. De barn som inte har tillgång till en dator arbetar inte med svenskan på fritiden eftersom det inte finns vanligt lexikon på boendena. De barn som lärt sig en del svenska tittar på film på datorn.

Barnen beskriver att datorn är ett viktigt hjälpmedel för att lära sig språket och då är det olyckligt att vissa skolor anser att datorerna enbart ska vara en hjälp i skolarbetet.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att barnen ofta lämnas väldigt ensamma att ansvara för och hitta strategier för sitt lärande, och det ska de göra i en situation där de saknar både studievana och kunskap om det svenska samhället och dess utbildningssystem. Barnen får information i skolan om vikten av utbildning men de saknar förståelse för och insikt om de krav som ställs.