Debatt

Starka lokalsamhällen stillar hungern

Debatt Artikeln publicerades
Foto: Ivan Barros

Trots att den absoluta fattigdomen i världen minskat under de senaste decennierna, går utvecklingen när det gäller hunger åt fel håll, skriver Silvia Ernhagen.

Att hungern ökar globalt beror inte på en generell brist på mat. Istället är det konflikter, dålig infrastruktur och inte minst klimatförändringar som är de viktigaste orsakerna. Inte sällan sammanfaller dessa och förvärrar en redan utsatt situation, och utan ekonomiska förutsättningar eller en fungerande samhällsstruktur har de drabbade länderna små möjligheter att möta utsattheten på ett kraftfullt sätt.

Ska vi nå FN:s hållbarhetsmål 2, att avskaffa hungern till 2030, måste stora insatser göras för att bygga starka lokalsamhällen som kan stå emot klimatkatastrofer. Långsiktigt hållbara investeringar i infrastruktur och jordbruk, liksom i klimatfrämjande aktiviteter, är centrala delar i detta arbete.

”Tyvärr ser vi en förändring i många länders biståndsambition där medel villkoras till insatser som ska stoppa migration istället för att gå till fattigdomsbekämpning.”

Den senaste tiden har vi sett flera exempel på hur klimatförändringarna påverkar människor som redan lever i utsatthet och fattigdom. Cyklonen Idai slog hårt mot länder som Mocambique, Malawi och Zimbabwe. Medier rapporter om att det varit svårt att nå sjukvården och att översvämningarna gör att kolera och andra sjukdomar sprids via vattnet. För den som redan lever i hunger kan detta få katastrofala konsekvenser: kroppens motståndskraft är låg och en diarrésjukdom kan leda till döden.

Situationen förvärras av hoten mot den biologiska mångfalden, vilket nyligen lyftes fram av FN:s vetenskapspanel för biologisk mångfald (IPBES). Många insektsarter som är avgörande för pollinering av växter och grödor har redan utrotats och situationen riskerar snabbt att förvärras. Enligt IPBES är mer än tre än tre fjärdedelar av de odlade livsmedelsgrödorna beroende av pollinerande insekter.

Akut hjälp är nödvändig, men den är inte en lösning på det långsiktiga problemet. I takt med att jorden blir varmare kommer klimatet att bli mer oförutsägbart vilket påverkar de redan mest utsatta i världen. Enligt FN-organet World Food Program kan klimatförändringarna öka risken för utsatta samhällen att drabbas av kronisk hunger med 20 procent under de kommande 30 åren. För att förhindra en sådan utveckling krävs satsningar på nya och renare tekniker men också en omställning av livsföringen hos hushåll som utnyttjar stora resurser i sitt dagliga liv. Att uppfylla Parisavtalets åtaganden är därför en central del i kampen mot hungern.

Situationen kräver också att biståndet används till det som är tanken med bistånd – att avskaffa fattigdom. Tyvärr ser vi en förändring i många länders biståndsambition där medel villkoras till insatser som ska stoppa migration istället för att gå till fattigdomsbekämpning. Vi behöver mer än någonsin en biståndspolitik som utgår från ländernas egna behov. Sverige måste fortsätta att vara ett föregångsland och en stark röst för detta, inte minst inom EU.

Silvia Ernhagen, vd, Hungerprojektet

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.