Debatt

Stärk Sveriges engagemang i FN

Idag firas FN-dagen, men Sverige hör till de länder som i princip har slutat bidra till FN-ledda fredsbefrämjande insatser. Endast 21 personer av 809 i den svenska utlandsstyrkan finns i sådana FN-ledda insatser, skriver Aleksander Gabelic och Seidi Is.

Debatt

I sitt tal i FN:s generalförsamling i september sa statsminister Fredrik Reinfeldt att Sverige ska bidra till ett starkt FN genom betydande bidrag till humanitär hjälp och utveckling – och till FN:s arbete för fred och säkerhet. Statsministerns besked är välkommet. Sveriges ambitiösa utvecklings- och människorättsarbete i FN måste kompletteras med bidrag till FN:s fredsfrämjande. Säkerhet och utveckling hör samman och säkerhet är en grund för effektiva biståndsinsatser.

Under hösten uppmärksammas minnet av FN:s förre generalsekreterare Dag Hammarskjöld, som omkom i en flygkrasch för 50 år sedan. Ett av Dag Hammarskjölds viktigaste bidrag till FN-historien är de fredsfrämjande trupperna. Idag är över 100 000 personer anställda i FN:s fredsfrämjande arbete. Ytterligare personal behövs.

Hammarskjöld lyckades inom loppet av några dagar få truppbidrag till de första insatserna. Idag har FN svårt att få medlemsländernas gehör. Sverige hör till de länder som i princip har slutat bidra till FN-ledda fredsbefrämjande insatser. Endast 21 personer av 809 i den svenska utlandsstyrkan finns i sådana FN-ledda insatser.

Utvecklingen hänger samman med att FN har fått en allt mindre central plats i svensk utrikespolitik sedan mitten av 1990-talet. Sverige bidrar ekonomiskt men få svenskar finns i internationella organisationer. När svensk omvärldspolitik formuleras får EU i allt högre grad ersätta FN som central aktör. Denna omsvängning är olycklig.

FN har ett globalt uppdrag att värna såväl fred och säkerhet som utveckling och mänskliga rättigheter. FN har i rollen som fredsfrämjare legitimitet, erfarenhet, geografisk spridning och en civil ledning med översyn även över långsiktiga utvecklingsinsatser. FN finns på plats före, under och efter katastrofer och konflikter.

Klimatförändringar, regionala väpnade konflikter och flyktingströmmar visar att världen är mer gränslös än någonsin. Kinas ekonomiska utveckling aktualiserar frågor om handel och mänskliga rättigheter. Det folkliga upproret i arabvärlden förändrar det globala politiska landskapet och tvingar många regeringar till självrannsakan.

Ytterligare utmaningar väntar. FN-principen om skyldighet att skydda, som säger att världens länder ska förebygga och i sista hand ingripa för att värna mänsklig säkerhet, måste vinna bredare stöd. USA och Ryssland måste ta sitt ansvar för nedrustning. Omvärldens tysta stöd till ockupationsstaterna Israel och Marocko måste brytas.

Allt fler inser att diskussionen om fred och säkerhet, utveckling, mänskliga rättigheter och klimatet hör naturligt hemma i FN. Därför är nu också världsorganisationen mer i fokus än på länge. Mot den bakgrunden krävs ett förnyat svenskt FN-engagemang. Stöd för det finns, liksom kunskap om och engagemang för FN, bland beslutsfattare, organisationer och enskilda i hela Sverige.
Säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter hör samman. Svensk utrikespolitik måste ha ett helhetsperspektiv – även i FN.

Aleksander Gabelic
ordförande i Svenska FN-förbundet

Seidi Is
ordförande i Borås FN-förening