Debatt

Socialdemokraterna är i kris

Politik Artikeln publicerades
De svenska socialdemokraterna är på väg att ta nästa steg i riktning bort från partiets historiska uppgift, skriver Jonas Hinnfors och Daniel Suhonen.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT
De svenska socialdemokraterna är på väg att ta nästa steg i riktning bort från partiets historiska uppgift, skriver Jonas Hinnfors och Daniel Suhonen.

Socialdemokraternas strategi inför valet innebär att partiet rör sig bort från sina kärnvärden. Förändringen försätter Socialdemokraterna i en existentiell, ideologisk kris, menar Jonas Hinnfors och Daniel Suhonen.

Det märkliga med den socialdemokratiska partiledningens strategi inför valet 2018 är att man med till synes öppna ögon tycks välja en strategi som leder 180 grader bort från partiets kärnvärden. Vi menar att förändringen försätter Socialdemokraterna i en existentiell, ideologisk kris.

Före detta partisekreteraren Lars Stjernkvist är dock inte orolig. Han menar (BT 20/2) att det är ”historielöst” att peka på att välfärdsstat och social rättvisa skulle vara de enda områden som traditionellt har lyfts fram av Socialdemokraterna. Oavsett uppfattning i sakfrågan tycks Stjernkvist – och som det verkar, den socialdemokratiska partiledningen – bortse från vad forskningen entydigt framhåller.

För det första har socialdemokratins ideologiska själ – både i Sverige och hos europeiska kusiner – framförallt legat i successiv leverans av välfärdsreformer. Utformningen och omfattningen har delvis varierat mellan olika länder men kärnan har varit utbyggnaden av välfärdsstaten. Brottsbekämpning har absolut inte varit oväsentligt, men det är i välfärdsstatens utbyggnad som partierna har fått legitimitet i väljarkåren och det är den typen av sakfrågor som väljarna har uppfattat bäst förvaltas av socialdemokratin (för en aktuell forskningskommentar, se till exempel Jan Rovny, ”What Happened To Europe’s Left?”, Social Europe, 22 Feb, 2018).

Forskningen visar dessutom, för det andra, att socialdemokratiska partier har haft svårt att leverera nya stora reformer de senaste decennierna. Inte minst gäller detta de svenska Socialdemokraterna (se Jonas Hinnfors, ”Från ’Nya djärva mål’ till lappa och laga”, Tiden, Analys, nr 6 2017). De viktigaste skälen har varit en ny syn på skattenivåer och offentlig sektors storlek. Förändringen började märkas en bit in på 2000-talet. Dock har de svenska Socialdemokraterna ändå fortsatt att fokusera på välfärd i sin opinionsbildning i ett slags försök att framstå som en garant för det som redan har uppnåtts.

Problemet för partiet i relation till de välfärdsvisioner som alltså fortfarande har lyfts fram har varit bristen på konkret leverans av större reformer. Den successiva uttunningen av budskap och leverans har bidragit till den sakta nedåtgående trenden i väljarkåren. I opinionsmätningarna ligger de svenska Socialdemokraterna nu på historiskt låga nivåer. På flera håll har socialdemokratins opinions- och väljarutveckling varit ännu mer dramatisk, till exempel i Österrike, Nederländerna, Frankrike och Tyskland.

Det som nu håller på att ske är att de svenska Socialdemokraterna är på väg att ta nästa steg i riktning bort från partiets historiska uppgift. Där det tidigare har handlat om en uttunning och försvagning av idéerna är det nu snarare delvis en utmönstring som står för dörren. Helt andra politikområden än de som traditionellt har lyfts fram tar över i partiets opinionsbildning. Främst är det sakområdena brott/straff men även aspekter på invandring som dominerar och som fått prominent plats i partiets valplattform. Att formulera förslag om trygga gator förefaller i sig okontroversiellt. Det nya – och oroväckande för Socialdemokraternas ideologiska framtoning – är, att betoningen på dessa områden sker samtidigt som partiet helt förefaller ge upp tankarna på att återvända det till som historiskt har utgjort socialdemokratins själ. Tyngdpunkten läggs istället på sakområden som i första hand traditionellt har lyfts fram av andra partier med andra mål. På detta område visar forskningen, för det tredje (se till exempel Århusforskaren Henrik Bech Seeberg) att socialdemokratiska partier med förankring i politikområden som välfärdsstat och sysselsättning har mycket svårt att nå så kallat sakfrågeägarskap vad det gäller brott/straff och invandring – även om de försöker.

Vad skulle då Socialdemokraterna kunna göra för att åter få fokus på de historiskt prioriterade områdena? Att välja välfärdssatsningar är en grannlaga uppgift, men i ett läge när svensk ekonomi är starkare än på länge och när budgetöverskottet ligger på cirka 80 miljarder kronor verkar tillfället vara nu.

Stjernkvist må ha rätt när han påpekar det självklara i att vi alla är beroende av att poliser finns till hands när vi ringer. Men Socialdemokraterna är ett parti vars ideologiska själ och DNA har präglats av det stora projekt som den moderna välfärdsstaten utgör. Om Socialdemokraterna går till val utan ett självklart fokus på de frågorna utan snarare på områden som istället hör till andra partiers själ och DNA, försätter partiet sig i ett existentiellt dilemma. Även en tidigare partisekreterare borde känna viss oro.

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet

Daniel Suhonen, chef, fackliga idéinstitutet Katalys