Debatt

Skulle SD välkomna mig tillbaka till Sverige?

Debatt Artikeln publicerades

Jag skriver det här i kölvattnet av Niklas Orrenius DN-artikel och Björn Söders (SD) uttalanden om svenskhet och kulturell identitet.

Jag tänker att det höga tonläget i debatten inte alltid träffar rätt. Till viss del har jag förståelse för många av de problemställningar som SD har på sin agenda. Jag kan också förstå de människor som väljer att lyssna på deras åsikter om hur svensk politik ska föras, även om mina slutsatser landar långt ifrån deras.

Sedan i augusti har jag bott i Mocambique, långt bort från Sverige och svenska traditioner. Världen och vardagen ser helt olika ut här jämfört med Göteborg där jag bor i vanliga fall. Hösten har varit full av språkförbistringar och kulturkrockar. Jag har lärt mig att man tittar människor i ögonen och säger god dag när man möter dem på gatan, och jag möter dagligen en otroligt stor vänlighet, tålmodighet och fniss när jag knagglar fram på min usla portugisiska. Vissa saker uppfattar jag som bättre och vissa som sämre.

De bra sakerna skulle jag gärna ta med hem. Jag tänker att jag kanske skulle börja småprata med folk på busshållplatsen eller hälsa på okända på gatan. Jag förstår att det låter helt skruvat och lite osvenskt, men jag tror att min så kallade identitet har förändrats under tiden, genom alla nya intryck.

När jag lyssnar på Björn Söders åsikter börjar jag fundera på om jag skulle vara välkommen hem nästa söndag om Sverige styrdes av sverigedemokrater. Min svenska identitet har kanske blivit lite väl urvattnad? Behöver jag assimileras? Är jag säker på att jag vill leva enligt den fördefinierade svenska kulturen?

Och det här sätter griller i huvudet på mig. Vill verkligen ni som röstar på Sverigedemokraterna definiera en svensk kultur och identitet som människor sedan ska anpassa sig till? Jag tror att vårt samhälle skulle bli otroligt tråkigt.

Vad händer med utvecklingen om vi redan har värderat vad som är bra och dåligt på förhand? Hur vet vi vad som är bäst för var och en av oss om vi inte ens vill ta intryck från hur andra gör? Jag föredrar att vi förändrar och berikar oss med hjälp av vad vi ser och upplever runt omkring i omvärlden. Vad händer med vår syn på människor från andra kulturer om vi ska se på vår egen kultur som något upphöjt, lite finare och bättre? Jag tänker på mat, musik och litteratur. Blir det inte stagnation? Blir det inte aptråkigt? Blir det inte Nordkorea?

Kultur är något som förändras varje dag. Den är inte samma idag som igår eller som för 400 år sedan och kommer inte vara densamma om 50 år. Ibland tycker jag att det verkar som att vår korta livslängd gör att vi inte förmår att se att allting förändras kontinuerligt. Det är som att vissa av oss tror att de kan stanna, eller till och med vrida tillbaka, tiden.

Så du som röstade på Sverigedemokraterna eller funderar på att göra det i nyvalet – tänk till en gång till. Jag tycker det här är skitläskigt. Det här är mycket större än enstaka integrationsfrågor eller en debatt om huruvida det går att ställa vissa kostnader mot varandra. Det här är vi mot dem på så många plan. Det här är ideologi.

Mathias Bengtsson Lau
utflyttad Boråsare