Debatt

DEBATT: ”Skatteplanering är varken fult eller omoraliskt”

Politik ,
Leif Östling, ordförande för Svenskt Näringsliv, uppmärksammades nyligen efter att han sagt ”Vad fan får jag för pengarna?” sedan det uppdagats att han har en stor förmögenhet utomlands och därigenom inte behöver betala skatt i Sverige.

Jag konstaterar efter inslaget om den så kallade Paradisläckan i Uppdrag Granskning att det råder stor okunskap när det gäller skillnaden mellan skattebrott och fullt laglig skatteplanering. Att vissa debattörer inte kan hålla isär detta är inget nytt. Men det är givetvis helt orimligt att finansminister Magdalena Andersson (S), själv med förflutet på hög nivå i Skatteverket (!), slirar i debatten och använder moraliska argument för att närmast motivera att människor bör betala mer skatt än de är skyldiga till enligt lag.

Jag och Moderaterna verkar för fler i arbete och ett sänkt skattetryck, precis som vi åstadkom under Alliansen. Då ökar skatteintäkterna, trots att var och en betalar lite mindre. När skattetrycket sjönk minskade dessutom svartarbetet och skattemoralen ökade. Under dagens regering stiger skattetrycket och jag är helt övertygad om att det kommer att slå mot skattemoralen.

Jag brukar dessutom påpeka att under Alliansen var skattetrycket lägre och vårdköerna kortare. Ständigt ökade skatter löser faktiskt väldigt få samhällsproblem. Så länge inte gamla mamma kan komma ut på promenad varje dag på hemmet och så länge inte polisen utreder våldtäktsbrott så används skattepengarna fel. Och då hjälper det inte att bara ta ut ännu mera skattepengar. Man måste börja prioritera.

Vi behöver en ökad samhällsdebatt om hur höga skatter vi ska ha i Sverige och hur dessa skattepengar ska användas. Jag har stor förståelse för att många upplever att de inte får valuta för sina skattepengar. Men att protestera mot högt skattetryck genom att jobba svart eller på ett olagligt sätt gömma inkomster undan beskattning i skatteparadis är självklart helt oacceptabelt. Det är dessutom straffbart. Samtidigt måste vi som sagt skilja på laglig skatteplanering och skattebrott. Att gömma pengar i ”skatteparadis” som lagligen borde ha beskattats i hemlandet är givetvis olagligt. Att däremot ha pengar på konton i andra länder behöver inte alls vara olagligt eller det minsta konstigt - det beror helt på varifrån pengarna kommer.

Att skatteplanera inom lagens ramar är inte heller vare sig fult eller omoraliskt, och det gör många av oss i större eller mindre omfattning. Att två makar fördelar ränteavdragen mellan sig för att få full avdragseffekt av dessa är fullt laglig skatteplanering. Samma sak med att göra en renovering av huset under december och januari för att få en räkning vartdera året och därmed maximalt Rot-avdrag. Eller att hyra ut sin sommarstuga exakt så många månader att hyresinkomsten ligger precis under gränsen för beskattning.

Att sälja förlustaktier samma år som man gjort vinster på andra aktier är givetvis fullt legal skatteplanering. Samma sak om en småföretagare passar på att göra lite extra investeringar i maskiner samma år som intäkterna råkat bli oväntat stora, för att på det sättet sänka årets skatt. I ett högskattesamhälle är det givetvis intressant för alla att med lagliga medel försöka minimera sin skatt genom att skatteplanera. Och så länge man följer lagens gränser bör ingen moralisera alltför mycket över det. Att indirekt kräva att människor ska betala mer skatt än de måste är i sig synnerligen märkligt. Det finns självklart ingen skyldighet att maximera sina skatteinbetalningar. Om finansministern ogillar att människor anpassar sig efter lagen bör hon rimligen ändra lagen i stället för att moralisera.

För övrigt är det vanskligt för en politiker att uttala sig om sin bedömning av om en medborgare begått skattebrott eller inte, grundat på uppgifter i media. Vi har aldrig hela bilden och bör lämna den frågan åt Skatteverket och rättssystemet. Det är inte politikens uppgift att leka domare.

Jan Ericson (M), jurist och riksdagsledamot från Ubbhult, Sjuhärad