Debatt

Ska vi anpassa oss efter klimatet eller försöka styra utvecklingen?

Debatt
Foto:

Historien ger många exempel på utopister som drivit världen in i fördärv. Och i Sverige finns i dag ett utopistiskt parti, miljöpartiet, med sin självbelåtna världsförbättrariver, skriver Ingvar Leion i slutrepliken i den här debatten.

Artikeln publicerades 14 februari 2008.

Människan har alltid ställts inför klimathot. Strategin, valet av åtgärder, har då handlat om att anpassa sig efter klimatet. Denna anpassning har drivit utvecklingen framåt. Människor som levt i den vikande istidens spår, exempelvis i det grottrika Frankrike, har tvingats uppfinna saker som nål och tråd och knappar för att kunna tillverka de kläder som erfordrats för överlevnad i ett arktiskt klimat. Dessa människor syns ha lagt den avgörande teknologiska grund som lett fram till vår tids teknologiska samhälle. Men, som sagt, den tidens människor anpassade sig efter klimatet.

i våra dagar förekommer däremot den helt nya, revolutionerande uppfattningen att vi i stället för anpassning ska se till att styra klimatet. Detta genom att folket ges försvårande livsvillkor genom införandet av ”miljöskatter”, inte minst att märka ökade kostnader för den lilla människans bilåkande. (Gäller ej politiker och annan ”elit”, som alltid ser till att bli kompenserade för de pålagor som läggs på folket.)

Tron att vi avgörande kan styra klimatet har smått religiösa förtecken; den ger människan en gudomlig ställning. Men en sådan tanke hör förstås blott hemma i en utopisk värld, i en värld av folk som drömmer om något som i själva verket är ouppnåeligt, nämligen att klimatet ska kunna fås att rätta sig efter privatbilisters minskade rörelsefrihet! Att tvinga in människor i kollektivt åkande handlar om förtryck. Det är att likna vid kommunistisk planekonomi; även det en utopi, en dröm om en värld som visats inte kunna leda framåt utan tvärtom bakåt. Och att påstå att detta görs av solidaritet mot afrikaner och andra folk är att missbruka ordet solidaritet! Svenskar har inget som helst ansvar för att folk i andra delar av världen tvingas anpassa sig efter klimatförändringar, vilket naturligtvis inte hindrar att de ges bistånd av lämpligt slag. Våra politiker har givits mandat att företräda svenska folkets intressen, inget därutöver.

Resonemanget utesluter naturligtvis inte en strävan mot alternativa energikällor, även om behovet av sådana inte skall överdrivas; oljan kommer sannolikt att räcka längre än vad de värsta domedagsprofeterna siar om. (Under 1800-talet oroades man över att det skulle bli brist på hästar i framtiden, vilket skulle allvarligt lamslå kommande tiders kommunikationer. Vi vet hur det gick.)

Historien ger många exempel på utopister som drivit världen in i fördärv. Och i Sverige finns i dag ett utopistiskt parti, miljöpartiet, med sin självbelåtna världsförbättrariver. Skulle ett sådant parti få något som helst inflytande inom regering och riksdag är det allvarligt! Den i Sverige urgamla rätten till frihet kommer då att allvarligt inskränkas; folket kommer att fösas in i en planekonomisk, kollektivistisk tvångströja.

Ingvar Leion