Debatt

Ska skolan bygga på hittepå?

Skola Artikeln publicerades

Under rubriken ”Extrapengar ska ge mer motion i skolan” (BT 8/12) får vi veta att södra hälso- och sjukvårdsnämnden i Västra Götaland har gett 1,6 miljoner till Svenljunga och 100 000 kronor till Ulricehamn för Puls för lärande-projekt (PFL). Vi som forskare har haft chansen att redogöra för vår oro över detta i radion (P4 Sjuhärad, P4 Väst, 20/12) liksom i nyhetsartikel i Borås Tidning 21/12. Den senare fick tre lokala PFL-representanter att reagera (BT 23/12). Först vill vi säga att vi har full förståelse för den frustration man kan känna när den idé som man har investerat mycket engagemang i blir kritiserad.

I artikeln undrar Daniel Fornell, en av representanterna, om källan till vår kritik angående risken för elevers felaktiga betygsförhoppningar eftersom elever, menar han, aldrig har blivit lovade högre betyg. Vårt svar är att en källa faktiskt är Fornell själv som i en artikel (BT 27/5 2016) hänvisar till amerikansk forskning där ”resultaten i läsning och matematik gick upp med 40 procent.”

Daniel Ask, en annan av representanterna för PFL, meddelar dessutom i radion att ”ju mer vältränade de är, desto bättre presterar de i skolan” och elever som intervjuas menar att exempelvis matteproven går bättre efter pulspass (P4 Sjuhärad, 20/12).

PFL-projekten är att ingen av de företrädare som vi har varit i kontakt med har kunnat hänvisa till någon vetenskaplig studie som belägger de argument som förs fram om ökad inlärning.

Lerum, som står som förebild för Svenljunga och Ulricehamns planerade PFL-versioner, anger på kommunens hemsida (vid sidan av förbehållet om statistisk osäkerhet) att PFL tveklöst ger resultat och att ”bland de elever som deltar har meritvärdet ökat”. Höjda betyg är alltså en del i argumentationen.

Ett problem med PFL-projekten är att ingen av de företrädare som vi har varit i kontakt med har kunnat hänvisa till någon vetenskaplig studie som belägger de argument som förs fram om ökad inlärning. Studier visar sig inte existera eller ger inte belägg för det man hävdar. Det som ligger till grund för Fornells hänvisning till amerikansk forskning antar vi är det så kallade Naperville-projektet. Men vi har varit i kontakt med ansvariga som intygar att det aldrig genomfördes någon vetenskaplig studie av PFL i Naperville.

Doktor Ratey är en ofta refererad amerikansk pionjär i Sverige, men inte heller han har i vår personliga kontakt haft några studier eller resultat att hänvisa till. Det är i det här sammanhanget inte ointressant att Ratey har publicerat bestsellern Sparks och att Anders Hansen, som ofta refereras i Sverige, är författare till den mycket populära boken Hjärnstark. Boken var för övrigt enligt Svenljungas ansökan påtänkt som julklapp till kommunens lärare (det är bara de som vet hur det gick med den saken!). Det finns alltså betydande ekonomiska intressen i fältet.

Alla former av fysisk aktivitet är inte självklart lämpliga i skolan. En studie visar att elever som ingick i ett stegräknarprojekt blev missnöjda med sina kroppar och uppfattade sig som tjocka. PFL kan alltså förmedla budskap till eleverna som är mindre önskvärda, oavsett om deras lärande i andra ämnen förbättras eller inte. Vi vet också att elevers skolframgång är beroende av föräldrars utbildningsbakgrund. Att då ge sken av att förhöjd puls vid två tillfällen i veckan är en åtgärd som leder till bättre förutsättningar är att försköna en betydligt mer komplex problematik.

Daniel Fornell menar att vi kastar in en onödig pinne i debatten. Vi ser det dock som vår bestämda roll som forskare att träda in i debatten när det behövs. Även många andra delar säkert vår övertygelse om att en inkastad pinne är välbehövlig. Dit hör skattebetalare som vill veta att offentliga medel om miljonbelopp går till angelägna saker och alla som vill att skolor följer lagen om undervisning på vetenskaplig grund. Dit hör också de lärare som känner sig förvissade om att skolämnesnära insatser är mer effektiva än de svårgripbara som PFL berör, och inte heller kräver det ”schematrixande” som Fornell nämner (BT 27/5 2016). Dit hör säkerligen också de elever som blir pålagda inslag i skolan vars motiv är otydliga.

Som forskare i pedagogiskt arbete önskar vi inget hellre än att elever (och lärare) får så gynnsamma villkor som möjligt. Det innebär att vi för fram kritik när vi tycker att det är befogat, men också att vi står till förfogande när bidragsgivare och andra behöver vetenskapligt stöd.

Anita Norlund, docent i pedagogiskt arbete, f.d. svensk- och engelsklärare

Magnus Levinsson, universitetslektor i pedagogiskt arbete, f.d. psykologi- och idrottslärare