Annons

SD vill bussa Boråselever – men säger inte hela sanningen

Svar till Anders Alftberg (SD), BT 29/12.
Replik • Publicerad 8 januari 2020
Detta är en opinionstext i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

Det finns en hel del man kan diskutera i Anders Alftbergs (SD) artikel om skolan. Jag väljer dock att kommentera en del som Alftberg tar upp, den omvända skolskjutsen.

Som socialdemokrat har jag visserligen aldrig varit främmande för att vara laborativ här det gäller att skapa optimala, robusta skolenheter som långsiktigt klarar sitt uppdrag. Sett till både elevunderlag och elevsammansättning är omvänd skolskjuts i grunden ingen dum idé i sig. Det finns dock ett antal dilemman som Sverigedemokraterna inte ger svar på. De har inte förmått förslaget om omvänd skolskjuts att lyfta från idéstadiet.

Annons

Min första fråga är hur förslaget om omvänd skolskjuts förhåller sig till det obligatoriska skolvalet, som är ett faktum i Borås sedan tre år tillbaka. Det är nu ett etablerat system som också vunnit uppskattning av många Boråsare. Om ert förslag bara handlar om ett erbjudande, då riskerar det att blir utan verkan. Så intressant och attraktivt blir inte ett sådant erbjudande.

”Det är mycket lätt att sitta och knåpa ihop förslag som ser bra ut i teorin, men det är betydligt svårare att få det att fungera bra i verkligheten.”

Hur många barn och föräldrar som bor i de centrala delarna av Borås är på riktigt intresserade av en skolgång i till exempel Aplared- eller Svaneholmskolan, trots att de är trevliga och bra skolor, om det istället finns möjlighet att gå i skolan inom någon eller ett antal kilometers radie från bostaden? Trots att vi kan erbjuda en kvalitativ, god utbildning på dessa mindre orter utanför staden, blir ändå viljan att vara i närområdet för stark. Det blir inte så många barn ni kommer lyckas skrapa ihop, och de få som ändå kommer att nappa på erbjudandet kommer då att åka en dyr, upphandlad skolskjuts.

Svårigheten att få ett sådant förslag som omvänd skolskjuts till en mindre skola utanför staden att fungera ligger i vilken grad av tvång man skall använda. Som politiker vill man gärna kunna styra elevströmmar och på så vis också optimera lokalanvändningen i staden. Man vill samtidigt ge skolorna långsiktiga planeringsförutsättningar,  men det är också mycket viktigt att man inte sätter sig över barnens och föräldrarnas egen vilja om var barnen skall få sin utbildning. Det senare är en mycket viktig princip för mitt-S-samarbetet. I detta avseende tycker jag Sverigedemokraterna är otydliga.

En annan fråga som Sverigedemokraterna rundar helt är hur de tänkt organisera fritidsverksamheten. Det normala är att barnen har fritids i anslutning till den skola där de går. Det betyder att om inte föräldrarna skall hämta sina barn utanför staden, så behövs transport hem från fritids vid dagens slut, vilket i så fall ligger utanför reglementet för skolskjuts. Det kräver också en omfattande logistisk planering. Frågorna är många och svaren få.

Det är mycket lätt att sitta och knåpa ihop förslag som ser bra ut i teorin, men det är betydligt svårare att få det att fungera bra i verkligheten.

Per Carlsson (S), ordförande i grundskolenämnden

Annons
Annons
Annons
Annons