Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
tisdag 22 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
tisdag 22 maj 2012
Debatt 2011-11-09 | Uppdaterad 2011-11-09
Rättssäkerheten borde vara hög vid tvångsomhändertagande av barn, men den sätts ur spel när sociala myndigheter själva utreder, omhändertar, processar och verkställer i samma ärende. Något som är otänkbart vid en polisutredning, skriver Peter Zeijersborger.
Det aktuella fallet med de tvångsomhändertagna barnen i Sandviken, där socialtjänsten på mycket vaga grunder separerar två barn från sina föräldrar i 68 dagar, är upprörande men tyvärr inte unikt.
I oktober förra året beslutar socialnämnden i Marks kommun att flytta två barn från ett fungerande familjehem där de bott nästan hela sina liv. Beslutet var felaktigt och socialnämnden i Mark har fått skarp kritik från Socialstyrelsen.
I våras ville en socialförvaltning i Västsverige tvångsomhänderta en flicka på grund av oro för att mamman inte skulle kunna möta flickans framtida behov. Inga brister finns hos mamman vid tiden för socialtjänstens ansökan.
När förvaltningsrätten ger avslag, har mamman levt under hotet att förlora sitt barn i sex månader.
En socialförvaltning i Dalarna tvångsomhändertar två barn eftersom de menar att pappan inte kan samarbeta med mamman, som drabbats av bipolär sjukdom. I desperation flyttar pappan till Skåne med barnen. Trots att socialförvaltningen i Skåne tycker att barnen har det bra hos pappan, väljer socialförvaltningen i Dalarna att hämta barnen med polis för fortsatt placering i familjehem. Hur kan två socialförvaltningar bedöma samma ärende så olika?
I två av exemplen har jag själv varit ombud och som advokat och far till tre barn blir jag särskilt upprörd över det godtycke som råder när barn omhändertas av sociala myndigheter. Jag har sett omfattande brister i de utredningar som ligger till grund för ansökan om tvångsvård och vågar påstå att de ofta är vinklade och saknar objektivitet.
Ett tvångsomhändertagande, ibland nödvändigt, är ett stort trauma i barnets och familjens liv. Rättssäkerheten borde vara hög, men tyvärr sätts det juridiska systemet ur spel när sociala myndigheter själva utreder, omhändertar, processar och verkställer i samma ärende. Något som är otänkbart vid en polisutredning som kan leda till frihetsberövande.
Polisen agerar under åklagaren som utreder brott, beslutar om åtal och framträder i domstol. Objektivitetsprincipen, en i lag skyddad rättsgrundsats, kräver att polis och åklagare utreder och för fram även omständigheter som är till den misstänktes fördel.
Samma ordning borde vara självklar även när den som ska utredas och omhändertas är ett barn. Ett barn borde, precis som en vuxen, också ha rätt till ett ombud under hela tiden för omhändertagandet. Viktiga beslut om att vården skall upphöra, om byte av familjehem eller att umgänget med de biologiska föräldrarna skall öka eller minska, ska inte kunna tas utan att barnet försäkras en rättssäker process.
Med åklagarfunktion och ombud i förvaltningsärenden får även socialtjänsten en trygghet i sin roll. Det går inte att utesluta att barn som faktiskt behöver tvångsvård inte får det, när pressade so-cialtjänstemän riskerar att få stå till svars i media.
Peter Zeijersborger
advokat, Zeijersborger & Co, Borås
Debatt- och insändarsidorna ger läsarna chansen att diskutera, kritisera och berömma företeelser i vardagen. Mitt namn är Tobias Hjelm, jag är debattredaktör med uppgift att se till att så många som möjligt kommer till tals.
Tobias Hjelm
tobias.hjelm@bt.se
Telefon: 033-700 07 85
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
