Debatt

Privat assistans ger vinster

Medan det är ok att privata företag gör vinster på att bygga sjukhus och vägar ifrågasätts vinster i välfärden. Suzanne Furborg på Handen Assistans undrar hur hennes företag kan göra vinst på något som är en förlustaffär för kommunerna.

Debatt

Handen Assistans är ett privat assistansbolag med huvudkontor i Kinna och har för tillfället närmare 200 personliga assistenter anställda. Lagen om valfrihetssystem möjliggjorde uppstarten av vårt företag – inom vår bransch i dag är det mer än 50 procent av assistansberättigade som använder andra alternativ än de som kommunen erbjuder.

Det är intressant att privata utförare kan generera vinster på personlig assistans, som kommunerna går med förlust på. Exakt samma belopp betalas ut oavsett om det är en privat eller en offentlig organisation som utfört assistansen. Då borde det ju skilja på kvaliteten – men om nu mer än hälften av assistansanvändarna väljer privat utförare gör jag tolkningen att de privata också gör arbetet bättre.

När privata företag utför stora uppdrag, som till exempel att bygga sjukhus och vägar, ifrågasätts inte det faktum att vinsten består av skattemedel. Men när mer än 50 procent av assistansberättigade människor väljer att använda en annan utförare än kommunen av sin personliga assistans, då är det plötsligt inte okej att gå med vinst.

Vidare blir det en form av omyndigförklaring av assistansberättigade när personlig assistans i privat regi ifrågasätts. Detta är personer som gjort ett aktivt val för att få det så bra som möjligt i sin vardag – vem har rätt att säga att de inte vet sitt eget bästa och därmed ogiltigförklara deras val?

Lagstiftningen säger att vi ska åstadkomma goda levnadsvillkor för den assistansberättigade – det kan ses som ett kvalitetskrav på utförd personlig assistans, men också som ett tungt vägande krav på dem som fattar beslut om personlig assistans och finansieringen av den personliga assistansen.

Vill man värna om att denna lag ska få det resultat som var lagstiftarens intentioner, det vill säga att dessa skattemedel ska användas på ett effektivt sätt måste kvalitetsfaktorer identifieras och följas upp – och det är inte de kontrollpunkter som finns i dag. Exempel på faktorer vi har fångat upp, som gäller oavsett om det är kommun, kooperativ, företag eller assistansanvändaren själv som bedriver assistansen, är:

? tillgänglighet och närhet, att relationen mellan assistansanordnare och assistansberättigad bygger på förtroende,

? självbestämmande och valfrihet, vilket innebär lyhördhet och närvaro från assistansanordnarens sida samt gott stöd till de personliga assistenterna i vardagen, samt

? kontinuitet, att assistansyrket inte får vara en inkomstkälla i väntan på ett ”riktigt” jobb.

För att kunna nå goda resultat för de kvalitetsfaktorer som nämns ovan krävs resurser i form av arbetsledare som har förmåga, tid och kompetens att vara lyhörda och tillgängliga. Jag anser att det är kvalitetsfaktorerna som borde utredas när man vill se över assistansreformen, men det pratas för mycket om pengar och för lite om kvalitet.

Det är alltså viktigt att inse att det offentliga inte använder skattemedel på ett effektivt sätt och att nya kvalitetsfaktorer bör identifieras för att få bästa möjliga kvalitet på assistansen. Valfriheten måste respekteras så att alla assistansanvändare får den assistans de själva vill ha – vare sig assistansen utförs av privat eller offentlig utövare.

Suzanne Furborg

Handen Assistans