Debatt

Öppen kyrka mycket mer än HBT

Ska kyrkan vara kyrka, byggd på Bibeln, så kan inte öppen och välkomnande förminskas till gränslös och allt accepterande. Att hitta balansen där är ett pågående arbete som inte hjälps av högröstade krav på anpassning till rådande opinionsläge, skriver Christian Kastö.

Debatt
Foto:
Christian Kastö.

Andreas Jonsson undrar varför frikyrkan inte vågar tala om HBT. Han gör det utifrån projektet Reli-?gion hjärta HBT:s frånvaro från den aktuella Jesusmanifestationen. I den frågan kan jag inte ha någon åsikt, de ansvariga får tala för sig själva. Men vad det gäller frågan i stort har jag som kristen och pastor ett par funderingar:

För det första: Vi får ju knappt prata om något annat än HBT idag! När allt från högstadieelever på kyrkbesök till ”undersökande” journalister kommer med frågor så är de föga intresserade av om vi har fängelsemission, om vi gör något för missbrukare, om ensamma hittar gemenskap och stöd eller om gudstjänsterna är fulla av liv och glädje – men om man får vara medlem om man är homosexuell, det vill de veta! Som om det vore en särskilt viktig fråga! Bibeln har överhuvudtaget inte en syn på HBT-frågor. Den har en tydlig syn på hur vi bör hantera vår sexualitet – men ingen separat, särskild, syn på till exempel homosexualitet, utan en kristen hållning i de frågorna får hittas utifrån vad Bibeln säger om sexualitet i allmänhet.

Och tro det eller ej – men vår ?sexualitet är inte Bibelns huvudtema! Och om de frågorna är små frågor i Bibeln – varför ska de vara stora frågor för kyrkan? Säkert behöver vi jobba med vårt bemötande av alla som avviker från normen – både HBT-personer, invandrare, svartrockare och missbrukare – men vi behöver inte en särskild handlingsplan för HBT bara för att det råkar vara frågan för dagen i Sverige idag. Och där kommer min andra fundering in:

Vilken tolkningsmall ska en kyrka ha? Min upplevelse är att många HBT-personer har sin läggning som tolkningsmall för nästan allt. Och det vore inte konstigt – eftersom man på ett helt annat sätt än vi andra tvingats brottas med sin sexuella identitet så kan det vara lätt hänt att den kommer att definiera hela ens person. Till exempel skulle väl få heterosexuella känna behovet att upplysa om sin sexualitet för att kunna känna sig förstådda? Och jag tror inte att det handlar om en ”förtryckande heteronorm”. För oss är helt enkelt inte sexualiteten i samma grad en del av vår självbild och därför präglar heller inte frågor om sexua-?litet i samma mån vår tolkning av världen omkring oss. Om någon ogillar mig så utgår jag inte från att det är för att jag är hetero-sexuell, till exempel.

Jag vill inte förringa hot mot HBT-personer eller det utanförskap de kan uppleva – bara påpeka att den tolkningsmall för verkligheten de därav kan ha fått inte nödvändigtvis måste delas av alla – eller av kyrkan. Vi kan inte ha enskilda gruppers upplevelser, eller enskilda människors känslor för hur ”den Jesus jag känner” skulle ha gjort, som tolkningsmall.

Vår strävan är att ha Bibeln som tolkningsmall i alla frågor – inte bara när det passar vår bekvämlighet. Och det handlar inte om trångsynthet eller om fördomar, utan om en konsekvent och därmed hållbar tolkningsmall för verkligheten. Ska vi utifrån Bibeln kunna predika om en Jesus som dog och uppstod för oss måste vi utifrån samma Bibel också säga att girighet är fel och att vi i det rika väst får se upp med en livsstil på tredje världens bekostnad. Ska vi på biblisk grund kunna säga att Gud älskar alla oavsett färg, form, kön, läggning, ålder, IQ och allt annat som skiljer oss människor åt måste vi också på samma bibliska grund säga att Gud mitt i sin kärlek har åsikter om hur vi lever och att det finns rätt och fel.

Jag vill vara del av en kyrka som är öppen och välkomnande – javisst! Självklart! Men ska den kyrkan vara kyrka, byggd på Bibeln, så kan inte öppen och välkomnande förminskas till gränslös och allt accepterande. Och att hitta balansen där är ett pågående arbete som inte hjälps av högröstade krav på anpassning till rådande opinionsläge. Den frågan är helt enkelt för viktig och för stor för att avgöras med HBT-frågans begränsande perspektiv som måttstock och grund.

Christian Kastö

ungdomspastor, Pingstkyrkan Borås