Debatt

Ompröva ineffektiv politik

När en satsning inte får det förväntade resultatet finns två sätt att agera. Det ena, som regeringen uppenbart har valt, är att köra på och mena att bara vi satsar lite till så kommer det att börja fungera, skriver Krister Andersson.

Debatt

Regeringens arbetsmarknadspolitik framstår alltmer som en passiv bidragslinje för att berika näringslivets ägare och chefer. De reformer som gjorts inom arbetsmarknadspolitiken har nämligen nästan undantagslöst gått ut på att höja marginalerna för företag genom direkta och indirekta bidrag.

Exempel är den sänkta arbetsgivaravgiften för unga, sänkt restaurangmoms och fas 3. Reformer som tillsammans minskat statskassan med drygt 55 miljarder kronor så här långt men som inte skapat några jobb.

Institutet för arbetsmarknadspolitisk och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) menar nu att andelen unga inom olika yrken är densamma som innan reformen med sänkt arbetsgivaravgift för unga infördes (DN 27/3).

Priset är helt enkelt ingen avgörande faktor för om jobbet ska finnas. Det kan möjligen vara bra för enskilda individer som redan har rätt kompetens men framförallt är det en reform som stärker marginalerna hos företag med många yngre anställda, till exempel McDonald’s eller Liseberg.

LO-distriktet i Västsverige vill nu föreslå att regeringen istället satsar på åtgärder som skulle göra det de är till för, nämligen sänka arbetslösheten bland unga i första hand men också generellt och på lång sikt. En generell satsning som skulle vara effektiv är en förstärkt satsning på utbildning från grundskola och uppåt via gymnasiet, vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutbildningarna. Denna lyser med sin frånvaro.

Istället krymper regeringen statsbidragen både till kommunerna och till gymnasieskolan, samtidigt som kommunernas sociala kostnader ökar i spåren av havererad a-kassa och en kraftigt försämrad sjukförsäkring. Summan är att Sveriges kommuner tvingas till nedskärningar som kommer att drabba skolan.
Vi vill också se att arbetsmarknadspolitiken förändrar sitt fokus kraftigt. Från generella åtgärder som sätts in sent bör åtgärderna bli mer individuellt prövade. Det ska ges större möjligheter till yrkesutbildning, praktik och subventionerad anställning istället för den ofta meningslösa tillvaron i jobb- och utvecklingsgarantins andra och tredje fas. Det är också viktigt att den arbetslöse dels får schyssta anställningsvillkor men också att åtgärderna utförs hos seriösa företag som ser både sin egen och den anställdes utveckling.

Dessutom måste regeringen satsa på verkligt jobbskapande åtgärder; forskning, innovationer och bättre stöd till företag som vill satsa. Det är när vi har en välutbildad arbetskraft och ett företagsklimat som stimulerar tillväxt som de nya jobben kommer till, inte genom att pressa priset på arbetskraften och öka låglöneföretagens marginaler.
Till sist: När en satsning inte får det förväntade resultatet finns två sätt att agera. Det ena, som regeringen uppenbart har valt, är att köra på och mena att bara vi satsar lite till så kommer det att börja fungera.

Det andra sättet, som en verkligt ansvarsfull regering borde välja, är att ompröva satsningen och använda tilldelade resurser på ett mer effektivt sätt i annan verksamhet. Vårt förslag är att regeringen ska ta sitt ansvar och göra stopp i maskin för ineffektiva åtgärder som varken skapar jobb eller kompetens.
Därefter krävs en rejäl omvärdering av den politik som enbart syftar till att skapa generellt större marginaler för arbetsgivare. Istället vill vi se en politik där fokus är att arbetstagarens individuella kompetens blir tillräcklig för att möta de växande företagens behov.

Krister Andersson
förste ombudsman LO-distriktet i Västsverige