Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Debatt 2012-01-16 | Uppdaterad 2012-01-16
I skuggan av en rad påstådda reformer har det i höstas pratats om att det nu är dags att lätta på trycket mot regimen i Burma.
Svensk socialdemokrati har en historisk uppgift i att sätta stopp för ett omfamnade av juntan. Så länge inge reella framsteg gjorts måste trycket på regimen öka, istället för att minska.
En av de så kallade reformer som ligger till grund för omvärldens nyförälskelse i regimen i Burma är ett frisläppande av strax över 200 politiska fångar. Detta är ett stort framsteg för dem som friges och deras anhöriga, men samtidigt måste vi komma ihåg att fortfarande sitter omkring 1 500 andra aktivister i fängelse och ännu sker nya arresteringar av människor vars enda brott är att de vill se en politisk förändring i Burma.
Situationen idag kan liknas vid vad som hände när förre diktatorn Than Shwe tillträdde 1994. Då frigavs nästan dubbelt så många som nu, utan att det ledde till någon långsiktig förändring. Vi måste fortsätta kämpa för att alla politiska fångar ska friges. Ingen är fri förrän alla är fria!
Det talas också om att vallagarna ändrats så att demokratirörelsens frontfigur Aung San Suu Kyi och hennes parti, NLD, ska få ställa upp till fyllnadsval till parlament.
Problemet är att dessa vallagar är underställda konstitutionen som är skräddarsydd för att juntan ska behålla makten. 25 procent av platserna i parlamentet är reserverade för militären, nyckelpositioner såsom presidentens tillfaller automatiskt juntan och generalerna kan när som helst utlysa undantagstillstånd för att säkerställa sin egen makt. De fyllnadsval som NLD nu tillåts ställa upp i handlar bara om ett par procent av platserna i parlamentet. Makten är och förblir ohotad i generalernas händer.
Slutsatsen är att påståendena om tövärder i centrala Burma är kraftigt överdrivna. Samtidigt går utvecklingen på andra områden i motsatt riktning. I de etniska minoritetsområdena begår regimen nya övergrepp. Byar bränns ner, våldtäkt används som systematisk krigföring och civilbefolkningen tvångsrekryteras för att användas som levande minröjare. Mycket tyder på att dessa övergrepp i flera områden har intensifierat det senaste året. Det är en utveckling det talas tyst om i väst.
Anledningen till de så kallade reformerna i Burma är med största sannolikhet att regimen vill vinna omvärldens legitimitet. Genom att ömsa skin och byta ut uniformerna mot civila kostymer hoppas de bli av med betungande sanktioner. Om omvärlden nu skulle minska på trycket mot regimen skulle det vara ett frikort till fortsatt förtryck.
Tvärtom måste vi nu sätta mer tyngd bakom våra krav på demokrati och mänskliga rättigheter. FN:s särskilda sändebud för mänskliga rättigheter i Burma, Tomas Ojea Quinta, har begärt att det ska påbörjas en process för att undersöka om generalerna har gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten. 16 länder, däribland 12 EU-länder, har uttalat sig positiva till detta, men Carl Bildt vägrar. Nu är det upp till svenska folket att tvinga honom att ändra sig!
Sverige är känt världens över för att vara ett land som länge stått på de förtrycktas sida. Ett land som hållit fast vid sina principer när andra backat för stormaktsintressen. Gäller dessa ideal även när det gäller Burmas folk? Då är det dags för oss att sätta kraft bakom orden och kräva en förändring.
Vårt historiska arv förpliktigar till handling!
Mikael M Karlsson
koordinator Socialdemokratiska studentetförbundets Burmautskott
Debatt- och insändarsidorna ger läsarna chansen att diskutera, kritisera och berömma företeelser i vardagen. Mitt namn är Tobias Hjelm, jag är debattredaktör med uppgift att se till att så många som möjligt kommer till tals.
Tobias Hjelm
tobias.hjelm@bt.se
Telefon: 033-700 07 85
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74