Låt Sverigedemokraterna ta ansvar

Vi kan inte ha ett politiskt arbete på riksnivå där allt handlar om spelet om vem som inte vill samarbeta med SD.

Vad är det som gör att påhopp på invandrare och fake news-diskussioner har börjat höras från männi-skor man minst förväntade sig? Människor som jag i grunden betraktar som varmt humanistiska och med stor empatisk förmåga. Det skrämmer mig och jag har börjat fundera på vad som kan ligga bakom denna gradvisa omsvängning.

De två så kallade regeringsbärande partierna har under många år gått mot mitten i sina försök att värva marginalväljare, vilket medfört att ideologierna fått träda tillbaka. Det talas mest om plånboksfrågor, ivrigt bevakade av media. Detta leder fram till att det inte finns någon långsiktig linje eller struktur i riksdagsarbetet. Visionerna lyser med sin frånvaro. Föraktet sprider sig både mot politiken och mot medier.

En vattendelare i svensk politik var den så kallade decemberöverenskommelsen, där de etablerade partierna beslöt att frysa ut ett av svenska folket till riksdagen invalt parti. Detta har fått stora konsekvenser i folks medvetande och även om överenskommelsen numera betraktas som död, lever effekten kvar. Det är inte svårt att identifiera sig med en outsider, en som måste slå underifrån.

Klimatförändringen är vår tids största utmaning. De gamla ideologierna lever just nu i det fördolda men borde tas fram och moderniseras för att vi ska klara den smärtsamma omställning som måste göras. Det parti som utifrån en stabil ideologisk grund börjar agera istället för att reagera är morgondagens vinnare. De flesta är i dag medvetna om det förestående paradigmskiftet och många ser med förakt på de retoriska piruetter om i sammanhanget petitesser, som politikerna ägnar sig åt samtidigt som riksdagen förlamas i brist på majoritetsunderlag.

Den största akrobatiska övningen i svensk politik av i dag gäller Sverigedemokraterna. Mig veterligt är vi det enda landet i Europa som inte accepterat resultatet av ett demokratiskt val i modern tid. Det är dags att acceptera SD som ett parti med riktiga väljare bakom sig. Vi kan inte ha ett politiskt arbete på riksnivå där allt handlar om spelet om vem som inte vill samarbeta med SD. Debatten förlamar vårt land. Låt dem ta del i det verkliga arbetet, till och med ingå i ett regeringsunderlag. Det kan mycket väl gå med dem som med ett annat obskyrt enfrågeparti, Miljöpartiet. Den dagen Sverigedemokraterna måste ta ansvar faller retoriken och sympatierna minskar.

SD:s strategi bygger på att injaga rädsla i väljarkåren. De övriga partierna står handfallna i sin oförmåga att argumentera utifrån sina ideologiska grunder samtidigt som medier försöker mildra eller försköna det som många upplever som ett problem i sin vardag. Här uppstår ett verklighetsglapp för gemene man, vilket SD tagit sig an och profiterar på. Fullt förståeligt och inte något som kan läggas dem till last.

I en tid när vi behöver stå enade riskerar den nuvarande politiken istället att slita isär landet. Det finns en smygande likhet med det som hänt i USA där stora grupper känt sig utanför och därför röstat fram en person som de uppfattar kan föra deras talan när ingen annan lyssnar. Vi borde ta lärdom av detta och inte skratta åt det som händer på andra sidan Atlanten. Det kan lika gärna hända här.

Det är dags att släppa ut trollen i ljuset samtidigt som det krävs en enorm uppryckning i det politiska etablissemanget.

Kanske kan det komma en dag när vi till och med får höra en politiker som vågar sätta ned foten, ger tusan i hur medierna ska vinkla och uttrycker sig visionärt med en stabil ideologi i ryggen.

Christer Andersson, demokrat, Borås