Debatt

Lägg ner värdegrundscharaden

Debatt Artikeln publicerades
”Människorna som arbetar i vården har ett viktigt jobb att sköta, låt dem göra det utan förnumstiga pekpinnar.”
Foto: Fredrik Sandberg/TT
”Människorna som arbetar i vården har ett viktigt jobb att sköta, låt dem göra det utan förnumstiga pekpinnar.”

Begreppet ”värdegrund” växte på bara något decennium till att bli en central sysselsättning inom offentlig sektor. Hur kunde det bli så? Det frågar här representanter för Medborgerlig Samling.

”När du fyllde i en enkät senast tillfrågades du förmodligen om vilket kön du har. Vad gjorde att du valde att sätta krysset där du gjorde?”

Det där var en fråga ur kortspelet ”Kort om normer”, som för en tid sedan dök upp i fikarummen på Stockholms sjukhus. Korten, som är ett led i Stockholms läns landstings värdegrundsarbete är tänkta att få landstingets personal att ifrågasätta sina normer. Det kan säkert vara nyttigt att reflektera över sin egen inställning kring könsroller emellanåt, men frågan är om personalen på våra sjukhus ska lägga arbetstid på sådana funderingar istället för på att ge patienterna vård. Det vet vi att de hellre gör.

Vad personalen anser om saken verkar inte spela någon roll. Chefer, läkare och sjuksköterskor, alla ska dras in i den normkritiska floskelsåsen. Landstinget avlönar jämställdhetsstrateger för att se till att ingen kommer undan och deras verktygslåda är synnerligen välutrustad. Det utbildas och det affischeras och det hålls möten. Framförallt väldigt många möten.

Ordet ”värdegrund” förekom knappt i svenska språket förrän på 1990-talet. Begreppet växte på bara något decennium till att bli en central sysselsättning inom offentlig sektor. Hur kunde det bli så? Är det ett surrogat för något djupare, för religion? Eller är det ett uttryck för makthavares rädsla att förlora kontrollen i takt med att samhället blir allt mer komplext och fragmenterat? Svårt att säga. En sak är säker, värdegrundsarbetet tar värdefull tid i anspråk från verksamheter som är mycket viktigare.

Människor som arbetar i vården ställs inför svåra etiska beslut så gott som dagligen: Hur långt kan man gå för att rädda ett liv? Vilka tvångsmedel är acceptabla för att skydda patienter med självskadebeteende? Det är etiska dilemman som personal inom vården måste konfrontera. Men den som söker vägledning om dessa frågeställningar i Stockholms läns landstings 76-sidiga värdegrundsdokument blir besviken. Texten begränsar sig till banala plattityder om ”människovärde”, ”god hälsa” och ”omsorg”. Vad är vitsen med ett etikdokument som väjer för de svåra frågorna? Om värdegrunden inte kan ge något konkret stöd till de anställda, varför ska de då behöva ödsla tid och engagemang på värdegrundsseminarier och workshops?

Givetvis ska vården visa respekt för patienterna och vara tillgänglig för alla. Det beror dock inte på att vi skrivit ner det på ett tjusigt papper. Det kan vi konstatera efter den senaste tidens oansvariga skatteslöseri och felprioriteringar vid bygget av Nya Karolinska. Patienter som inte är tillräckligt sjuka för att passa det nya konceptet fastnar i operationsköer eller trycks ut på överfulla avdelningar på andra sjukhus. Hur rimmar det med de fina orden i värdegrundsdokumentet?

Personer som söker sig till vårdyrken har något som slår jämställdhetsstrategernas värdegrund med hästlängder – de har gamla hederliga värderingar. De vet vad som är rätt och fel, inte för att de läst om det i en instruktionsmanual, utan därför att de lärt sig det genom livet och i sitt arbete. Dagens värdegrundskoncept tillför ingenting av värde.

Lita på personalen i vården. Lita på att den klarar av att bemöta människor med omdöme och fatta svåra beslut när uppgiften kräver det. Det är dags att lägga ner värdegrundscharaden. Människorna som arbetar i vården har ett viktigt jobb att sköta, låt dem göra det utan förnumstiga pekpinnar.

Carolin Nielsen, sjuksköterska, riksdagskandidat och sjukvårdspolitisk talesperson, Medborgerlig Samling

Jakob Wallgren, IT-konsult och landstingskandidat, Medborgerlig Samling