Kriminellas etnicitet säger inget

Återigen har Moderaterna lagt ett förslag som är nästan rätt men, i slutändan, delvis fel. Förra gången tog man upp den viktiga frågan om tiggeriet, men landade i ett förslag om generellt förbud som bortser ifrån att äganderätten också innefattar en rätt att skänka till vem man vill. Även till nödlidande. Nu har man med rätta föreslagit att en kartläggning bör ske av vilka som begår sexuella övergrepp. Tokigt nog föreslår man att detta skall innefatta en kartläggning av förbrytarnas etnicitet.

Kartläggningar baserade på etnicitet är inte alldeles lyckade, av flera skäl. Debatten kring polisens så kallade romregister häromåret visade problemen ur rättsstatlig synpunkt. Därtill kommer att etnicitet tyvärr är ett ganska flytande, för att inte säga oklart, begrepp. Avgränsningar och definitioner av etniciteter är inte alltid så enkla som många verkar hoppas. Det största problemet är dock att det på individnivå över huvud taget inte finns något orsakssamband mellan att ha en viss etnicitet och att ha en benägenhet att begå vissa handlingar, såsom till exempel brott.

Ett par exempel: Förr i tiden brukade såväl svenskar som azteker offra människor. När svenskarna övergav Oden, Tor och Frej och aztekerna 500 år senare övergav Huitzilopochtli, Tezcatlipoca och Tlaloc till förmån för den katolska kristendomen, så slutade de med människooffer. Men de slutade inte att vara svenskar och azteker. Samma sak gäller i dag.

I den mån en viss typ av brott är överrepresenterade i en viss grupp så beror det inte på gruppens etnicitet i betydelsen genetiskt ursprung och språkfamilj, utan på dess dominerande livsåskådning, politiska ideologi eller religion. Det är i dessa storheter gruppers uppfattningar om rätt och fel formas.

Men kulturen då? Vi vet ju att det till exempel finns skamkulturer som legitimerar så kallade hedersbrott. Visst, men det är livsåskådningarna som genererar kulturernas värdegrund, inte det genetiska ursprunget eller språkgruppen. Mellanösterns så kallade skamkultur är ett bra exempel, eftersom den innefattar flera olika etniska grupper men resulterar i samma typ av brottslighet.

Egentligen är detta inte så komplicerat. Alla inser att nazisternas benägenhet att begå brott mot judar har med deras ideologi att göra. Likaså inser alla att den autonoma vänsterextremismens ideologi är vad som för dem legitimerar brott mot privat egendom och myndighetsrepresentanter, såsom poliser. Vad sekulariserade svenskar måste börja reflektera över är att även religioner kan legitimera brott i anhängarnas ögon. Att de flesta svenskar är likgiltiga för religiösa läror innebär inte att andra är det. Nyligen har vi alla kunnat följa hur muslimska extremister i IS har förföljt och mördat kristna i Mellanöstern. För att de är kristna. Beskrivet i blott etniska termer hade detta ofta handlat om att araber förföljt och mördat araber. Det vill säga, man hade missat den faktor som faktiskt förklarar en hel del av skeendet.

När det gäller sexuella övergrepp så är det så att vissa ställen i Koranen, till exempel sura 33. 50, i olika hadith och bland sharialärda tolkats som att sexuella övergrepp – även sexslaveri – riktade mot ickemuslimska kvinnor är tillåtna under vissa omständigheter. Så till exempel hos Sadi Bukhari och Abu Dawud samt i Umdat -al - Salik. Historisk praxis talar här också sitt tydliga språk. Finns det i svenska muslimska miljöer, som ju är mycket mångfacetterade, grupper där sådana tolkningar fått fotfäste? Se där något att kartlägga. Sedan flera år arbetar Säpo mot religiöst inspirerad terrorism. Det är hög tid för den öppna polisen – och våra folkvalda – att fundera på om det i Sverige inte finns en religiöst inspirerad vanlig kriminalitet.

Lars F Eklund, fil. lic.