Debatt

Krafttag mot vardagsbrotten

Det finns inget motsatsförhållande mellan att arbeta förebyggande och samtidigt ta tag i den brottslighet som vanliga människor drabbas av idag. Sverige behöver fler effektivt arbetande poliser som patrullerar, men också fler som utreder brott, skriver Aron Modig.

Debatt

SVT:s program Veckans brott har under de senaste veckorna fokuserat på vardagsbrottsligheten i Sverige, det vill säga de över en miljon fall av stölder, villainbrott och skadegörelse som anmäls till polisen varje år. Av dessa brott är det långt mindre än tio procent som blir personuppklarade, det vill säga att polisen lyckas koppla en person till det anmälda brottet.

Professor Leif GW Persson vid Rikspolisstyrelsen har i programserien riktat frän kritik mot polisen. Han har inte bara kritiserat att uppklarningsprocenten är skrämmande låg, utan också att detta varierar så mycket mellan olika delar av landet. I Norrbottens län klaras exempelvis knappt 6 procent av alla bedrägerifall upp, medan motsvarande siffra i Östergötlands län ligger på cirka 24 procent (2010). Detta skadar förtroendet för polisen och i förlängningen även för rättssamhället.

Enligt SvD (6/2) kommer Stockholms länspolismästare Carin Götblad att tillsätta 115 nya utredare i syfte att lösa fler brott och putsa statistiken. Beslutet har dock mött oväntat motstånd. Polisförbundet i Stockholms län varnar för att detta kan stjäla resurser från det yttre arbetet, det vill säga de poliser som syns ute på gator och torg. Detta kommer, enligt förbundets ordförande Stefan Eklund, i sin tur att leda till att fler brott begås.

Vi unga kristdemokrater har länge efterlyst fler poliser i Sverige, framförallt sådana som syns ute på stan och sådana som utreder brott. Vi menar att det är viktigt både för att höja den upplevda tryggheten i samhället och för att upprätthålla medborgarnas förtroende för rättsstaten. Lag och ordning är en av statens huvuduppgifter och därmed är det absolut nödvändigt med en fungerande poliskår. Även om alliansen under de senaste åren gjort mycket för att öka antalet poliser i Sverige per invånare, ligger vi enligt Eurostat fortfarande en bra bit under EU-genomsnittet.

Från framförallt vänster, men också från våra borgerliga kolleger, hörs ofta röster om att det inte är antalet poliser som är problemet i Sverige. Visst kan och bör mycket göras åt polisens organisation, såväl Leif GW Persson som rikspolischef Bengt Svensson har framfört sådana åsikter.

Professor David L. Weisburd är en av de forskare som kommit med insikter kring hur polisens brottsstävjande arbete kan förbättras. Han tilldelades ”The Stockholm Prize in Criminology” för sin forskning om hur det praktiska polisarbetet kan effektiviseras genom strategiska och koncentrerade insatser på extra brottsutsatta platser.

Tvärtemot vad en del vänsterpräglade kriminologer länge hävdat, finns det goda belägg för att detta inte alls gör att brottsligheten bara flyttar, utan faktiskt minskar. Detta är ett av flera exempel på hur polisens arbete kan effektiviseras.

Om vi på ett framgångsrikt sätt ska lyckas stävja brottsligheten krävs självfallet också ett långsiktigt hållbart förebyggande arbete. Vi behöver föra en politik som betonar det personliga ansvar vi alla har för våra egna liv och handlingar samt för goda värderingar. Brottsligheten minskar också med en politik för stabila familjer, ett starkare civilsamhälle, en mer flexibel arbetsmarknad och för en skola med kunskap samt ordning och reda i fokus.

Det finns dock inget motsatsförhållande mellan att arbeta förebyggande och samtidigt ta tag i den brottslighet som vanliga människor drabbas av idag. Därför behöver Sverige fler effektivt arbetande poliser som patrullerar på gator och torg, men också fler som utreder brott. Detta kostar förstås pengar, men det är en nödvändig kostnad om vi ska lyckas vända den oroväckande utvecklingen och återupprätta förtroendet för polisen.

Aron Modig
förbundsordförande KDU