Debatt

Kortsiktig lösning för barn i Brämhult

Myråsskolan är idag en av Sveriges största F–6-skolor och elevantalet har under de senaste tio åren pendlat mellan 490 och 500.

Debatt

Skolan byggdes 1947 och var då en huvudbyggnad längs med Kyrkvägen. Sedan byggdes skolan ut med en byggnad längs med Tallgatan och fick då ett T-format utseende. Därefter förlängdes huvudbyggnaden utmed Kyrkvägen. Från 1960-talet och framåt har skolan ytterligare byggts ut med Gullkällan, Snökulla, Kärra och Örnatorpet.

I dessa byggnader finns tillsammans tolv klasser. Vad som är intressant är att varken matsalen eller idrottshallen har byggts ut, det är samma lokaler sedan 1950-talet. Ombyggnad av bland annat matsal och idrottshall har varit ett önskemål sedan många år och något som bland annat lokala skolstyrelsen på Myråsskolan har påtalat många gånger.

Skolan har varit för liten sedan 50-talet och därför borde de sittande folkvalda politikerna verkligen tänka sig för och försöka hitta en långsiktig lösning och inte en snabblösning på ett problem som har funnits länge.

Dagmammorna i Brämhult sades upp 1997 på grund av att antalet barn enligt beräkningar skulle sjunka. Många föräldrar påtalade då vid möte med kommunen att detta förhållande inte gällde i Brämhult. Inflyttningen av barnfamiljer var stor och generationsskiftet hade redan börjat. Många befintliga bostäder bytte ägare, och de som flyttade in var och är fortfarande mestadels barnfamiljer. När Kärraområdet skulle bebyggas påtalade föräldrar i Brämhult att det behövdes byggas ett nytt dagis.

När det kom till föräldrarnas kännedom att det gjordes en förstudie på en eventuell byggnation av förskola på Myråsskolans område protesterade många föräldrar. Det lämnades in cirka 400 namnunderskrifter till Borås stad, vilka visade ett stort motstånd. Nu är det verkligen på tiden att den folkvalda majoriteten av politikerna i stadsdelen också lyssnar på befolkningen. Det som vi är eniga om är att det självklart behövs förskoleplatser till barnen, oenigheten råder om var byggnationen skall ske.

På Myråsskolans område är det tänkt att en förskola med 120 barn också skall få plats. För närvarande så används skolgården inte bara på rasterna, utan även under lektionstid i undervisande syfte. Exempelvis så används fotbollsplanen ofta under idrottslektionerna, eftersom idrottshallen är alldeles för liten.
Även vintertid används den under skoltid, då med hjälp av engagerade föräldrar som spolar denna så att det går att åka skridskor. Detta har även blivit en naturlig knutpunkt för många av de kringboende också på fritiden. Även resterade skolgård används i undervisande syfte. Exempel på detta kan vara i matematiken där man mäter avstånd, i NO där skolgården används för kännedom om viss natur.

Trafiksituationen är också något som lokala skolstyrelsen på Myråsskolan har jobbat med under flera år. Den har tillsammans med trafiknämnden försökt göra vissa förbättringar, såsom en rekommendation till körriktning för att göra vägen för skolbarnen så säker som möjligt. Att placera en förskola med 120 barn till som är för små för att ta sig till och från hem och förskolan själva medför att det kommer att bli mer trafik.

Att sedan göra så kallade anhörigfickor för av och påstigning för skolbarn, och som angränsar till den tilltänkta gång- och cykelbanan, känns inte genomtänkt. Att det dessutom skall till en avsmalning på denna väg där bussen går, är bäddat för kaos.

Det är många föräldrar som frågar vad som mer skall till. Är det verkligen meningen att det skall ske en olycka innan vi föräldrar blir tagna på allvar?
Att det behövs platser för förskolebarn råder det ingen oenighet om. Självklart så behöver det ordnas för dessa barn också, men att placera dem på en skola som är en av Sveriges största F–6-skola är inte en långsiktig lösning.

Susanne Karlin Lundgren
förälder och föräldrarepresentant i lokala skolstyrelsen