Debatt

Kommunerna måste öppna plånboken

Åsa Fahlén ,
En del huvudmän har gjort egna välbehövliga satsningar på lärares löner. Det är bra. Men många fler återstår, påpekar Åsa Fahlén.
Foto:Henrik Montgomery/TT
En del huvudmän har gjort egna välbehövliga satsningar på lärares löner. Det är bra. Men många fler återstår, påpekar Åsa Fahlén.

Alla måste bidra till att långsiktigt stärka attraktionskraften i läraryrket. Gör det helst på ett sådant sätt så att de skolor som har de största utmaningar inte dräneras på erfarna och legitimerade lärare, utan att dessa skolor blir särskilt attraktiva för de mest kvalificerade lärarna, skriver Åsa Fahlén.

Nu har lärarbristen blivit så akut att svenska kommuner vänder blickarna mot våra grannländer för att hitta lärare. Det är en helt ny situation att lärarbristen är så pass stor att värvningsresor har blivit en nödvändighet för att försöka fylla de tomma lärartjänsterna. För att lyckas krävs dock precis samma sak som för att locka tillbaka de svenska lärare som lämnat yrket. Det handlar om konkurrenskraftiga löner och en arbetsbelastning som inte avskräcker. De svenska lärarlönerna ligger nämligen på en mycket blygsam nivå också vid en internationell jämförelse och arbetsbelastningen har blivit allt tuffare.

Både den nuvarande regeringen och den föregående tycks ha insett problemet och har också tagit några viktiga första steg för att höja lärarnas löner. Men det räcker inte. Lärare måste upp på minst samma nivå som andra jämförbara yrken med lika lång utbildning. Endast så kan läraryrket återigen bli ett riktigt åtråvärt jobb.

Tyvärr har det visat sig att de kommunala lönesatsningarna, som vi hoppades skulle matcha de satsningar som regeringen gjort på lärare, ofta uteblivit. Så därför vill jag uppmana de huvudmän som ännu inte matchat staten att nu kliva fram och utlova egna välbehövliga satsningar på lärares löner. Detta för att locka till sig lärare, men också för att ta sin del av ansvaret i den nationella lärarförsörjningen.

Alla måste bidra till att långsiktigt stärka attraktionskraften i läraryrket. Gör det helst på ett sådant sätt så att de skolor som har de största utmaningar inte dräneras på erfarna och legitimerade lärare, utan att dessa skolor blir särskilt attraktiva för de mest kvalificerade lärarna.

Det är helt orimligt att de elever som har en tuff start är de som i högre grad ska få obehöriga som försöker upprätthålla en undervisning de inte har kompetens för. Dessutom bör skolhuvudmännen avkrävas konkreta förslag på hur man kan renodla läraruppdraget så att lärarna får mer tid till själva undervisningen. Lärare vill kunna vara lärare. Det är endast på det sättet vi håller i den uppåtgående Pisa-kurvan.

En del huvudmän har gjort egna välbehövliga satsningar på lärares löner. Det är bra. Men många fler återstår. Ett högst rimligt och konkret nyårslöfte från de ansvariga skolhuvudmännen är att de under 2017 lovar att satsa lika mycket på ett eget lärarlönelyft som regeringen har satsat. För lärarna är den helt avgörande faktorn för eleverna kunskapsutveckling. Med en väl fungerande, kompensatorisk skola så ökar också förutsättningarna att klara integrationen av de nya svenskarna. Detta menar många med oss är den helt avgörande samhällsutmaningen under de kommande åren.