Kan Borås bli Sveriges minst dömande stad?

Äntligen får de unga stanna! Miljöpartiet har till slut fått igenom en flyktingamnesti för de unga ensamkommande som kom 2015. Det är bra, men inte ens när vi i grevens tid bestämmer oss för en amnesti blir det en enkel amnesti, istället lindas den in i flera varv av bedömningar och nya regelverk, så människorna får räkna med ytterligare tid i limbo och osäkerhet medan de väntar på nya utredningar.

Från höger till vänster finns en förkärlek för att bedöma människor, mäta människor, behovspröva och utreda människors val och situation, men det måste vi lägga åt sidan ett tag.

Nu måste vi samla alla krafter och använda oss av de resurser som finns, både bland de unga själva och från regeringen, studieförbunden och skolorna för att få människor i utbildning och bra jobb för framtiden.

Det är inte bara nyanlända som behöver jobb och utbildning och det är inte bara nyanlända som bedöms. Genom hela livet bedöms vi, vilket gymnasieprogram vi skall få studera på, om vi skall få bygga ett garage eller om vi som hemlösa skall få sova en natt på härbärget, alltid skall vi bedömas och fylla i alla papper rätt. Än så länge är härbärget i Borås öppet för alla som behöver en säng, men en del vill att även det sista lilla skyddsnätet skall bli behovsprövat.

Vi hoppas att Borås väljer en väg som innebär att vi strävar efter att minska prövandet och värnar egenmakten. Att vi sätter medborgarna och tilliten i centrum och låter socialsekreterare och handläggare hela tiden stå på medborgarens sida för att hjälpa till att leta möjligheter.

Vi hoppas på en väg där lärare fokuserar på bildning och engagemang istället för på betyg och prov. Där den som behöver hjälp alltid har någon att vända sig till som kan guida i regeldjungeln och administrationen.

Vi hoppas på en väg där arbetssökande erbjuds en palett av utbildningsmöjligheter och jobb istället för att stressas in i korta snabbutbildningar och åtgärder. Där den fria kulturen bereds plats på många arenor istället för att malas sönder i den byråkratiska processen, där nya kreativa idéer för stadsutveckling provas varje dag och där vi vågar misslyckas.

Lärare, läkare, poliser, sjuksköterskor, socionomer, handläggare och alla andra som sökt sig till den offentliga förvaltningen är människor som brinner, eller har brunnit för att hjälpa människor, låt oss sträva mot att varje möte skall bli just en hjälp.

Fattiga människor, svaga människor och sjuka människor är alla lika bra och lika dåliga på att ta beslut som rika och starka människor, så friheten bör vara universell och lika.

Låt Borås bli Sveriges minst dömande stad. Kanske innebär friheten att vi måste sänka nivåerna en aning och höja skatterna en aning, men i utbyte får vi en stad där fokus är på utveckling, framtid, frihet, kreativitet och möjligheter istället för på bedömning, kontroll och repression.

Nu har vi fått besked i amnestifrågan och oavsett vad vi tycker så är beslutet taget, nu är tid att agera på alla fronter för att det skall bli så bra som möjligt för alla boråsare. Det blir det om vi samlar våra krafter och agerar tillsammans.

Tim Gahnström (MP)

Christina Waldenström (MP)

Kjell Hjalmarsson (MP)

Borås