Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
tisdag 22 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
tisdag 22 maj 2012
Debatt 2012-02-06 | Uppdaterad 2012-02-06
Lite mer bildning och ödmjukhet vore önskvärt inom det psykologiska behandlingsfältet. Om alltför många företrädare alltför ofta pratar strunt och lovar runt, kommer det på sikt att urholka trovärdigheten för alla inom psykologins fält, menar Anders Almingefeldt.
I alla möjliga och omöjliga sammanhang sänker någon gullig, välvillig person – med människokunskap som största intresse – röstläget och talar inkännande om att, ”visst har du ont i magen, visst hittar du inget jobb, visst har du blivit misshandlad, men vi vet ju” – här sänker behandlaren rösten ytterligare och tiltar lite på huvudet och ser ut som en hundvalp – ”att allt handlar ju egentligen om dig själv”. Antydningar görs om själsliga brister och kognitiva misstag. Behandlaren sammanfattar med att säga, utan tvekan i rösten, kanske lite affekterat, med samma övertygelse som i den tidiga pingströrelsen: ”Både du och jag vet ju, att vill du så går det, i slutändan beror ju allt på din psykologi.”
När de orden faller – just i det ögonblicket – borde patienten lämna rummet.
Som psykolog kan man tro att jag skulle vara glad åt att psykologiska förklaringar just nu står högt i kurs – det ger ju oss som är skolade i facket möjlighet att med pondus uttala oss om allt och inget. Vi har helt enkelt fått en väldigt stor mikrofon. Dock följer självklart på detta faktum också en ökning av så kallade psykologiska experter, många ropar i sin mikrofon bara av glädjen att höra sin egen röst. Som barnen på öppna förskolan. Idag ägnar sig således många åt psykologisk behandling, med eller utan tillräcklig kunskap eller fallenhet. Många är kallade, få är utvalda – för att tala med evange-listen Matteus.
Inflationen vad gäller psykologiskt tyckande är över oss. Det blir svårt att urskilja de stillsamt skolade rösterna, som ej lättvindigt utlovar förbättring och förändring, från all falsettsång, alla hejaramsor och all rundgång i högtalarna. Det piper smärtsamt i öronen, man kan förlora tron på kunskapsområdet för mindre. De finns en del olyckliga – oftast i dubbel mening – som tror fullt ut på falsettsången.
Vi återgår till det inledande exemplet. ”Okej du kanske har rätt” – säger patienten lite underdånigt – ”det kanske beror på mig själv, att jag inte bjuder till vid anställningsintervjun och därför inte har något jobb, att jag inte sätter tydliga gränser gentemot min brutale make och därför blir misshandlad, att jag oroar mig för mycket så jag får ont i magen.”
Behandlaren sitter och småmyser åt sin förträfflighet, lite i smyg unnar behandlaren sig tanken att hon inte är något mindre än en – miracle worker. Notera här att ingen hänsyn tas till att patienten saknar utbildning, ingenting kring makens kriminella våldsamhet, ingenting kring att patienten borde oroa sig då hennes liv befinner sig i fritt fall. Svea rikets lag, den ekonomiska konjunkturen, kroppens betydelse saknas som stödjepunkter för samtalet. Ingenting – bara denna exkluderande ytliga individualpsykologi.
Patienterna vill tro att det är sant, de vill ju må bra. Kanske beror det också på bristande kunskap eller bristande cynism; de accepterar lydigt vad en psykologisk behandlare säger – man förlitar sig på att den som tar sig rätten att tala också har något att säga. Tyvärr råder inte alltid denna ordning. Många bristfälligt utbildade i det psykologiska behandlingsfältet förväxlar den lilla expertis de erövrat – kanske en kort kurs i en specifik psykologisk teknik – med den enda stora förklaringen, giltig oavsett alla andra omständigheter.
Närsynt tror de att deras eget kunskapsområde förklarar allt. De borde studera andra närliggande konkurrerande förklaringar istället för att ta sig rätten att tänka så slarvigt, platt och tvärsäkert. Kunskaper i kultur, politik, samhälle, sociologi, och så vidare hade gjort deras uttalanden något mindre kaxiga.
Hur kan en så kallad seriös, professionell människa överhuvudtaget tänka och än mindre offentligt säga saker såsom att KBT botar depression, anknytningsmönstret till modern avgör helt barnets senare utveckling, kriminalitet kan till stora delar förklaras med ADHD. Kanske sammantagna med hundra andra aspekter blir de aningen mer trovärdiga. Istället för att på allvar tänka kring en människas belägenhet och utsatthet i en föränderlig tillvaro, torgför man någon halvsmält kvasisanning.
Psykologin måste alltid beledsagas av andra förklaringsnivåer. Eftersom de psykologiska förklaringarna är så förföriska måste de ges sparsmakat, de kittlar människans vilja att tro att allt är möjligt. Att man kan skapa sig själv på nytt. Ingen människa vill känna sig låst av sociala, kulturella och biologiska begränsningar.
När det nästa gång sägs hur lätt det är – inte sällan genom en ny behandlingsmetod – att bli frisk och få ordning på sitt liv, så bör den seriöst arbetande inom fältet alltså mana till försiktighet. Ofta har de inte läst sin H.C. Andersen och tror därför om och om igen på kejsarens nya kläder. De är förblindade av nuets löften och lämnar därför all logik bakom sig.
Vi som vill värna om att vi även i framtiden skall åtnjuta allmänhetens förtroende måste här föregå med gott exempel, och inte låna oss till dessa farligt exkluderande psykologistiska förklaringar.
Anders Almingefeldt
leg psykolog, Alingsås, Borås
specialist i klinisk psykologi
Debatt- och insändarsidorna ger läsarna chansen att diskutera, kritisera och berömma företeelser i vardagen. Mitt namn är Tobias Hjelm, jag är debattredaktör med uppgift att se till att så många som möjligt kommer till tals.
Tobias Hjelm
tobias.hjelm@bt.se
Telefon: 033-700 07 85
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
