Debatt

Idrotten missar psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa Artikeln publicerades
Foto: Maja Suslin/TT

Det talas inte om det, det syns inte, det ”finns inte”. Psykisk ohälsa inom idrotten är ett ämne som länge varit tabubelagt och något man varken velat höra om eller kännas vid. "Ryck upp dig, sitt inte där och häng, kom igen nu! Tungt i skolan?”. Det är precis som i samhället i stort, men ännu värre inom idrotten.

Psykisk ohälsa är något man blundar för och kunskapen om det är obefintlig. Någon utbildning från de nationella och regionala förbunden existerar inte och många har inte ens en handlingsplan eller vet hur man ska hantera det.

”Jag har själv drabbats av psykisk ohälsa och många gånger önskar jag att jag höll käften från början.”

Jag har själv varit verksam som tränare inom hockeyn i många år, dels som heltidsanställd, dels på hobbynivå och kan själv vittna om den matchokultur som finns. Inte bara från ledare, utan även spelare och föräldrar.

Inte kan man väl må psykisk dåligt om man jagar en puck och sedan trycker upp en annan spelare så att plexiglaset svajar och lagkamrater står i båset och dunkar med klubban i sargen? När man sen kommer till båset fortsätter jublet och tränaren ställer sig bakom, böjer sig ner över axeln och säger: ”Så ska det se ut, bra jobbat!”. Den killen är hård, tuff, stark och oövervinnelig just i denna sekund. Ja, men före, under och efter. Vad döljer sig där?

Enligt en studie från idrottsforskning så har 30 procent av de svenska elitidrottarna upplevt psykisk ohälsa under sin karriär. Hur ser det då ut inom breddidrotten för våra barn och ungdomar?

Skolan tar många gånger sitt ansvar, men så fort man kommer till träningen så glöms det bort. Jacob Ternemyr, hockeyspelare i allsvenskan, och Cam Abbot, tränare, är två på elitnivå inom hockeyn som har vågat tala öppet om sina problem och vilka problem idrotten har när det gäller synen på psykisk ohälsa.

Det behövs fler förebilder, fler som vågar lyfta frågan, från förbundsnivå till de mindre klubbarna ute i landet. Psykisk ohälsa är och har blivit ett problem inom idrotten och rörelsen kan inte blunda. Allt färre barn idrottar, finns det ett samband?

Det är dags att ta krafttag och ge våra barn och ungdomar hjälp i tid, även inom idrotten. Många lägger av på grund av psykisk ohälsa, men med rätt hjälp hade de kanske fortsatt ett par år i till, kanske engagerat sig inom idrotten på annat sätt.

Det finns oändligt många guldkorn som försvinner och väldigt många kvar som vi måste vara rädda om. Och det lyckas vi med genom utbildning, att våga prata om det, ändra kulturen och snacket.

Ett bra exempel på att förändra är Locker Room Talk, som är en ideell organisation som arbetar med jämställdhet och schysst attityd inom idrotten.

Jag har själv drabbats av psykisk ohälsa och många gånger önskar jag att jag höll käften från början, för frågorna som kommer när man talar med föreningar handlar om huruvida man pallar och kommer orka trycket. Det är inte det det handlar om.

Erik Gabrielsson, tränare, föreläsare, lider av psykisk ohälsa