Debatt

Handel bästa medicinen mot fattigdomen

I BT den 15 oktober skriver Magnus Walan från Diakonia om bistånd och internationellt samarbete. Det är i grunden lätt att hålla med om slutsatsen – fattigdomsbekämpningen.

Debatt

Men när Walan skriver ”Den svenska regeringen måste alltid sätta fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter före svenska exportintressen”, så sätter han handel i motsats till fattigdomsbekämpning. För mig är det helt tvärtom.

Genom handel stärker vi andra länder och ger dem verktyg att hantera fattigdomen. Den största fattigdomsminskningen de senaste åren har kommit i framförallt östra och sydöstra Asien, särskilt i Kina. Detta för att Kina har blivit en handelspartner att räkna med vilket bidragit till ekonomisk utveckling och ett minskat antal fattiga där – handel har alltså lett till ökat välstånd även i diktaturen Kina (där är det viktigt att vi fortsatt ställer krav på mänskliga rättigheter). I området söder om Sahara som Walan nämner är däremot minskningen mindre.

Men tesen om att stödet till Nordafrika har ökat på bekostnad av Afrika söder om Sahara är olycklig. Den arabiska våren har tydligt visat på handelns betydelse för utveckling. Tunisien, där allt började, var det första landet i Afrika med frihandelsavtal med EU. Men ”våren” sätter också fokus på hur svår en transitionsprocess kan vara och därför har vi all anledning att stödja Nordafrika i utvecklingen mot demokrati, mänskliga rättigheter och rättsamhälle.

Vi får aldrig vända oss från stater som bygger sin demokrati, där-emot kan vi alltid bli bättre på att arbeta för att liknande processer ska ta fart på andra ställen. Och det är positivt att sex av världens tio snabbast växande ekonomier ligger i Afrika. Namibia, Nigeria, Sydafrika, m.fl. är alla exempel där utveckling och tillväxt har fått fäste, mycket till följd av ett ökat företagande och en växande frihandel.

När det kommer till behovet av rent vatten, som Walan mycket riktigt poängterar, kan sägas att en av regeringens största satsningar i höstens biståndsbudget är just på vatten och sanitet som även går hand i hand med minskad mödra- och barnadödlighet.

Även om det är alldeles för många som svälter i världen, och det därför kan kännas futtigt, så går det åt rätt håll. Världens fattigdom har minskat med hälften, allt enligt millenniemålen.  Bara i år satsar Sverige ytterligare 400 miljoner kronor på millenniemål, 90 miljoner extra på stöd till demokratiseringsaktörer och försvarare av mänskliga rättigheter och 500 miljoner ytterligare till humanitära insatser.

Slutligen tror jag, till skillnad från Walan, att en viktig sak vi kan göra för att minska fattigdom i andra länder är att handla med dem.

Ulrik Nilsson (M)
riksdagsledamot i utrikesutskottet