Debatt

Glädjande beslut från EU om israeliska varor

Mikael M Karlsson ,

Svar till Isaac Bachman, BT 21/11.

Bachman kritiserar i BT EU:s beslut att märka varor från ockuperad palestinsk mark som just varor från ockuperad mark. Israels ovilja att se erkänna ockupationen är ett avgörande hinder för fred.

Enligt internationell rätt är det olagligt att utnyttja ockuperat område för ekonomisk vinning. Västbanken, östra Jerusalem och Golanhöjderna är under israelisk ockupation. Ett EU-direktiv från i november i år slår fast att varor som kommer från ockuperat område ska märkas som produkter från ockuperat territorium.

Jag delar Bachmans uppfattning om att återupptagna fredsförhandlingar är den enda vägen till en långsiktig fred i regionen. Utan samtal finns ingen möjlighet till fred. Men det är inte möjligt att återuppta några fredsförhandlingar så länge Israel fortsätter att expandera sina bosättningar på ockuperad mark. Enligt Genèvekonventionen är det förbjudet för en ockupationsmakt att föra över sin egen befolkning till det ockuperade området, vilket både FN och EU tydligt kritiserar Israel för. Detta är grundproblemet till varför nya fredsförhandlingar inte kan komma till skott. Det går inte att förhandla om en tårta under tiden den ena parten håller på att äta upp tårtan. Skulle Israels regering ha något verkligt intresse av fredsförhandlingar skulle den ta fram en plan för avvecklandet av bosättningarna istället för att bygga nya.

Bachman hävdar att bosättningarna på Västbanken gynnat den palestinska ekonomin. Men ockupationen har tvärtom skapat en ekonomisk underutveckling på Västbanken. Israels vägspärrar och gränskontroller kringskär kraftigt möjligheterna för palestinierna att bedriva näringsverksamhet. Bosättningarna lägger beslag på allt fler av de naturresurser som finns på västbanken. Att palestinier arbetar i bosättningarnas fabriker gör det inte mindre olagligt för Israel att dra ekonomiskt vinning av verksamhet på ockuperat territorium. En verklig livskraftig palestinsk ekonomi förutsätter att ockupationen avvecklas och att palestinierna tillåts handla med omvärlden på lika villkor som andra.

Bachmans skriver också att det svenska erkännandet av Palestina är en ensidig åtgärd som förhindrar fredsförhandlingar. Sverige erkände dock Israel redan 1948. Att Sveriges regering nu även erkänt Palestina är ett sätt att jämna ut spelplanen och skapa bättre förutsättningar för fredsförhandlingar. Det framstår som allt mer självklart att så länge Israel på egen hand får diktera villkoren kommer inga fredsförhandlingar få möjlighet att lyckas.

Det är en lång väg kvar till verkningsfulla fredsförhandlingar mellan Israel och Palestina. Exakt hur en fred mellan partnerna kommer att se ut är omöjligt att säga. Klart är i alla fall att om en lösning ska vara långsiktigt hållbar måste den ha folkrätten som grund. Därför är det också glädjande att EU valt att märka ut varor från ockuperad mark och på så sätt gett konsumenter i Europa en möjlighet att ta ställning till om de vill köpa varor som framställts i strid mot internationell rätt.