Debatt

"Ge forskningsstöd till företag i stället"

Debatt Artikeln publicerades

Merparten av miljarderna till forskning fördelas på olika universitet. Dessa pengar leder alltför sällan till kommersiella genombrott, skriver Anders Ekdahl.

En mycket stor del av innovationer och kommersiella patent skapas av enskilda eller företag med färre än 200 anställda. I egenskap av vd för Svensk industriförening, Sinf, har jag förmånen att få träffa många dynamiska människor. Varje ny arbetsvecka innebär nya intensiva möten och nya imponerande berättelser om företags utveckling. Och varje vecka slås jag av hur viktig innovationsförmågan och uppfinningsrikedomen är för att driva företag framåt. Utmaningen i vardagen ligger ofta i att trolla med knäna och just därför är det av yttersta vikt att ge våra företagare och dess anställda rätt medel och förutsättningar.

Varje år fördelar den svenska staten miljarder till forskning och utveckling. Departementen står för den största summan (33 miljarder), men det slussas också ut pengar från Vinnova (2,7 miljarder), olika myndigheter (9,8 miljarder), Vetenskapsrådet (5,8 miljarder) och Almi företagspartner (260 miljoner). Totalt landar vi på svindlande 51,5 miljarder svenska kronor. Om året. Vart tar dessa pengar vägen och vilken nytta gör de? Dessa två frågor är inte elakt ställda utan snarare nödvändiga då det nu rapporteras om att många av statens satsningar är bortkastade.

Merparten av miljarderna fördelas på olika universitet. Helt klart är att dessa pengar alltför sällan leder till kommersiella genombrott och att en mycket stor del av innovationer och kommersiella patent skapas av enskilda eller av företag med färre än 200 anställda. Tänk efter lite, det är ju mot dessa vi måste rikta strålkastarna.

Sverige har traditionellt sett varit framgångsrikt i att ta fram ?innovationer som genererat tillväxt. Reforminstitutet presenterade nyligen rapporten ”Var skapades Sveriges 100 främsta innovationer?”. Rapporten är signerad innovationsforskaren Christian Sandström och visar att endast 20 procent av Sveriges mest betydelsefulla uppfinningar kommit fram på universitet.

I Sinfs senaste underleverantörsbarometer från november 2014 passade vi på att ta temperaturen på företagens syn gällande innovationer, uppfinningar och forskning. En av frågorna var ”vem på företaget står huvudsakligen för innovationer och uppfinningar?”.

Svaret stämde överens med den bild jag har fått mig de senaste åren: 71 procent av företagen uppgav att egen personal stått för utvecklingen – och att en klar majoritet inte hade detta som huvudsaklig arbetsuppgift. Varje företag har alltså sin egen Oppfinnar– Jocke. Underleverantörsbarometern lät oss också veta att:

86 procent av arbetet kring innovationer och utveckling finansierar företagen själva, 1 procent av Vinnova, 1 procent av Almi och 3 procent av annan offentlig aktör.

40 procent av innovationerna/uppfinningarna leder till nya produkter, 23 procent till någon typ av IP-rättigheter, 22 procent till nya affärsenheter.

Det finns flera internationella institutioner som jämför innovationskraft mellan länder. Sverige får både ris och ros. Rosen kommer från Europakommissionens ”Innovations scoreboard 2014” som lyfter fram utbildningsnivån och investeringarna – inte att förväxla med innovationer och skapad sysselsättning från innovationer.

Riset från OECD:s ”Utvärdering av Sveriges innovationspolitik” från i fjol svider desto mer. Rapporten är klart kritisk till att Sverige har ”brist på övergripande innovationspolitik” och ”problem med finansiering av innovationsprojekt”, men dessutom råder även ”en oklar regional innovationspolitik”. Det sistnämnda drabbar naturligtvis företagen i Borås med omnejd.

Världen har genom åren fått stifta bekantskap med flera svenska innovationer som lett till multinationella företagssuccéer. En del av dem har kommit fram tack vare offentligt innovationsstöd, men långt ifrån alla. Med tanke på att kampen om marknadsandelar blir hårdare med åren så måste vi låta gräsrötterna gro och vattna i rätt rabatter. Förutsättningarna finns, medlen likaså, men inte rätt modell för hur miljarderna från departementen, Vinnova och andra offentliga främjare ska spenderas.

Min förhoppning är att makthavare, oavsett partitillhörighet, som har mandat över dessa miljarder inleder 2015 med att tänka om. Och tänka rätt.

Anders Ekdahl, vd Svensk Industriförening Sinf