tisdag 09 februari 2010
tisdag 09 februari 2010
Debatt 2009-04-07 | Uppdaterad 2009-04-08
Försvaret behöver krafttag, inte minskad folkförankring
Efter det senaste decenniets avrustning talar nu äntligen försvarspolitikerna om att Sverige behöver värna sin territoriella integritet. Risken för att ambitionerna inte möts av en motsvarande resursförstärkning blev dock tydlig i samband med rapporterna om att en tredjedel av armén och hälften av alla stridsvagnar riskerar att skrotas. Alliansen borde ta sitt ansvar och satsa de resurser som krävs för att försvarsmakten ska kunna värna den svenska integriteten.
Höstens krig mellan Ryssland och Georgien blev en väckarklocka för riksdagspartierna. Allt fler inser nu att det krävs en långsiktig strategi för det svenska totalförsvaret. Men frågan är om regeringen verkligen var riktigt vaken under partiöverläggningarna och förhandlingar? Är svenska politiker bereda att deklarera att den inre och yttre säkerheten är en huvuduppgift för staten? Eller ska försvaret återigen få se sig förbisedda i huggsexan mellan olika departement och myndigheter?
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet var hoppfulla efter årets Sälenkonferens. Men vi måste nu efter att regeringen lämnat över sin inriktningsproposition till försvarsutskottet, ta bladet ifrån munnen och rikta några allvarliga uppmaningar till alliansens partier:
Ni måste för det första, deklarera tydligt att försvarsmakten intar en särställning i rollen som den yttersta garanten för säkerhet mot yttre hot. Signalera att tiden då säkerhetspolitiken handlat mer om regionalpolitik än om försvarsförmåga är över. Låt finansminister Anders Borg (m) uttala att finansdepartementet inte avser att använda försvaret som budgetregulator för att täcka upp ekonomiska behov på annat håll.
För det andra, slå fast att Sverige ska ha ett försvar som både kan värna den svenska integriteten och delta i internationella insatser. Det finns inget naturligt motsatsförhållande mellan dessa två ambitioner, utan den motsättning som vissa hävdar finnas mellan dessa två mål utgår helt ifrån tesen att försvarets budget inte kan förstärkas. Ett ödmjukt förslag är att helt enkelt ge försvarsmakten de resurser den behöver och integrera insatsorganisationen i en fungerande invasionsförsvar.
För det tredje, bygg upp en försvarsmakt som bygger på brigader och inte bataljoner. En bataljon är ett specialiserat förband, som i krigstid inte kommer att kunna agera utan hjälp från exempelvis underhållstrupper. En artilleribataljon som aldrig samövat med en mekaniserad bataljon riskerar att vara alltför oförberedd. Översten och den ledande försvarskommentatorn Bo Pellnäs föreslog i veckan sex brigader spridda över hela landet (inklusive strategiskt viktiga Gotland). Det är en god och fullt realistisk ambition.
För det fjärde, skrota förslaget om att mönstra ut värnplikten, gör den istället könsneutral. Den folkförankring och rekryteringsbas som följer av värnplikten är en viktig tillgång för försvarsmakten. Försvarsminister Sten Tolgfors (M) talar om att göra värnplikten ”vilande”. Men en vilande plikt är en illusorisk plikt. Att låta värnpliktslagstiftningen vara “vilande” skulle sannolikt i praktiken innebära att plikten läggs åt sidan en gång för alla. Detta eftersom det politiskt och organisatoriskt skulle vara mycket svårt och känsligt att återaktivera värnplikten när en övergång till ett kontraktsförsvar väl har skett. Tolgfors menar att legitimiteten i värnpliktssystemet minskar när vissa som vill inte får göra lumpen, medan andra som helst skulle slippa tvingas in i försvaret. Men med tanke på försvarsmaktens unika roll som garant för fred och frihet så är en pliktlagstiftning legitim.
Slutligen, behovet av ett starkt, effektivt och snabbt försvar betonas numera av nästan alla försvarspolitiker. Men väldigt få är beredda att göra upp med den politik som förts alltsedan försvarsbeslutet 1996. Många förändringar har varit nödvändiga, men försvarets flexibilitet har inte kombinerats med motsvarande slagkraft. Riksdag och regering bör nu ge frågan den tid som krävs för att kunna presentera en långsiktig strategi. Om tidigare beslut har präglats av sovande försvarspolitiker så är det efter Kaukasus-krisen nu yrvakenhet som råder. Allianspolitiker, ta nu av nattmössen och visa på en ansvarsfull och långsiktig väg framåt för försvaret.
Charlie Weimers
Förbundsordförande
Christopher Dywik
Försvarspolitisk talesman
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet
Debatt- och insändarsidorna ger läsarna chansen att diskutera, kritisera och berömma företeelser i vardagen. Mitt namn är Tobias Hjelm, jag är debattredaktör med uppgift att se till att så många som möjligt kommer till tals.
Tobias Hjelm
tobias.hjelm@bt.se
Telefon: 033-700 07 85
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
