Debatt

Färre sjuka inte

När det gäller rehabiliteringskedjan har effekterna varit små, förutom i det sista steget, alltså själva utförsäkringen. Men att sjukfrånvaron minskar när man stänger av tiotusentals sjuka från försäkringen är väl knappast ägnat att förvåna, skriver Björn Johnson.

Debatt
Foto:

Moderaten Ulf Kristersson har ett av regeringens svåraste jobb. Som socialförsäkringsminister ska han åtgärda bristerna i den nya sjukförsäkringen, och dessutom försöka återställa det förtroendekapital som regeringen förlorat genom utförsäkringarna.
Kristersson har dock inte rykte om sig att vara någon resultatpolitiker. Han är snarare en typisk teflonpolitiker: proper, förtroendeingivande och med ett sällsynt välsmort munläder är han van att neutralisera kritik och prata bort journalister.

Ulf Kristersson har lyckats desarmera frågan, på ett sätt som Christina Husmark Pehrsson aldrig förmådde. Flertalet medier ägnar nu bara förstrött intresse åt dem som drabbats. Vid de få tillfällen Kristersson har ställts till svars har han parerat effektivt, med list, skicklighet och vilseledande påståenden. Det är sällan några uppenbara lögner ministern levererar, men han skarvar, vantolkar och rycker saker ur deras sammanhang.

Nya exempel på denna teflontaktik levererades härom veckan. I Svenska Dagbladet (30/3) kritiserade ett hundratal läkare utförsäkringarna. De beskrev dystra erfarenheter av patienter som hamnat i kläm till följd av stelbenta tidsgränser och orimligt sträng arbetsförmågebedömning.
Socialförsäkringsministern svarade med att beskylla läkarna för att sprida felaktigheter och skrämma upp sjuka i onödan (SvD 1/4). Han följde upp med en rad tveksamma påståenden, som tillsammans bara kan ha syftat till att vilseleda.

Ulf Kristersson hävdar att den som är allvarligt sjuk i exempelvis cancer kan ansöka om sjukpenning utan tidsbegränsning. Det är visserligen sant, men han nämner inte att dessa regler, vilka tillkom i brådrasket förra vintern sedan cancerläkare larmat om att döende patienter var på väg att bli utförsäkrade, är specialregler för cancersjukdomar. För patienter med andra svåra sjukdomar, som depression, utmattningssyndrom och reumatisk värk, gäller inte undantagsreglerna.

Socialförsäkringsministern påstår också att möjligheten till sjukersättning (förtidspension) alltid finns för den som har varaktigt nedsatt arbetsförmåga. Det är också sant, men bara i teorin. I praktiken har det blivit nästan omöjligt att få förtidspension beviljad, eftersom detta numera bara får ske om man kan visa att personens arbetsförmåga är nedsatt för all framtid. Den ventil som fanns tidigare, i form av tidsbegränsad sjukersättning, har rege-ringen tagit bort.

Slutligen hävdar Ulf Kristersson att det främsta syftet med sjukförsäkringsreformen har uppnåtts, hälften så många är borta från jobbet hälften så länge som tidigare. Men han nämner inte att den största delen av minskningen skedde innan regeringens reformer trädde i kraft.
Faktum är att sjukfrånvaron vände nedåt redan 2003, en minskning som sedan fortgick ända fram till förra året. Orsakerna är inte klarlagda, men måste till stor del sökas i policyförändringar som skedde före alliansregeringens tillträde 2006.

De utvärderingar som gjorts av regeringens egna förändringar har visat på blygsamma resultat. En alldeles ny utvärdering av rehabiliteringsgarantin, gjord vid Karolinska institutet, visade att de förväntade positiva effekterna uteblivit. När det gäller rehabiliteringskedjan har effekterna varit små, förutom i det sista steget, alltså själva utförsäkringen. Men att sjukfrånvaron minskar när man stänger av tiotusentals sjuka från försäkringen är väl knappast ägnat att förvåna.

Frågan är när medierna ska vakna och börja granska Ulf Kristerssons påståenden kritiskt. Hittills har man valt ett närmast hovsamt förhållningssätt. Man har helt enkelt låtit sig luras av ministerns munläder.

Björn Johnson
docent i socialt arbete och socialförsäkringsforskare, Malmö högskola

regeringens förtjänst

Debatt
Foto:

Moderaten Ulf Kristersson har ett av regeringens svåraste jobb. Som socialförsäkringsminister ska han åtgärda bristerna i den nya sjukförsäkringen, och dessutom försöka återställa det förtroendekapital som regeringen förlorat genom utförsäkringarna.
Kristersson har dock inte rykte om sig att vara någon resultatpolitiker. Han är snarare en typisk teflonpolitiker: proper, förtroendeingivande och med ett sällsynt välsmort munläder är han van att neutralisera kritik och prata bort journalister.

Ulf Kristersson har lyckats desarmera frågan, på ett sätt som Christina Husmark Pehrsson aldrig förmådde. Flertalet medier ägnar nu bara förstrött intresse åt dem som drabbats. Vid de få tillfällen Kristersson har ställts till svars har han parerat effektivt, med list, skicklighet och vilseledande påståenden. Det är sällan några uppenbara lögner ministern levererar, men han skarvar, vantolkar och rycker saker ur deras sammanhang.

Nya exempel på denna teflontaktik levererades härom veckan. I Svenska Dagbladet (30/3) kritiserade ett hundratal läkare utförsäkringarna. De beskrev dystra erfarenheter av patienter som hamnat i kläm till följd av stelbenta tidsgränser och orimligt sträng arbetsförmågebedömning.
Socialförsäkringsministern svarade med att beskylla läkarna för att sprida felaktigheter och skrämma upp sjuka i onödan (SvD 1/4). Han följde upp med en rad tveksamma påståenden, som tillsammans bara kan ha syftat till att vilseleda.

Ulf Kristersson hävdar att den som är allvarligt sjuk i exempelvis cancer kan ansöka om sjukpenning utan tidsbegränsning. Det är visserligen sant, men han nämner inte att dessa regler, vilka tillkom i brådrasket förra vintern sedan cancerläkare larmat om att döende patienter var på väg att bli utförsäkrade, är specialregler för cancersjukdomar. För patienter med andra svåra sjukdomar, som depression, utmattningssyndrom och reumatisk värk, gäller inte undantagsreglerna.

Socialförsäkringsministern påstår också att möjligheten till sjukersättning (förtidspension) alltid finns för den som har varaktigt nedsatt arbetsförmåga. Det är också sant, men bara i teorin. I praktiken har det blivit nästan omöjligt att få förtidspension beviljad, eftersom detta numera bara får ske om man kan visa att personens arbetsförmåga är nedsatt för all framtid. Den ventil som fanns tidigare, i form av tidsbegränsad sjukersättning, har rege-ringen tagit bort.

Slutligen hävdar Ulf Kristersson att det främsta syftet med sjukförsäkringsreformen har uppnåtts, hälften så många är borta från jobbet hälften så länge som tidigare. Men han nämner inte att den största delen av minskningen skedde innan regeringens reformer trädde i kraft.
Faktum är att sjukfrånvaron vände nedåt redan 2003, en minskning som sedan fortgick ända fram till förra året. Orsakerna är inte klarlagda, men måste till stor del sökas i policyförändringar som skedde före alliansregeringens tillträde 2006.

De utvärderingar som gjorts av regeringens egna förändringar har visat på blygsamma resultat. En alldeles ny utvärdering av rehabiliteringsgarantin, gjord vid Karolinska institutet, visade att de förväntade positiva effekterna uteblivit. När det gäller rehabiliteringskedjan har effekterna varit små, förutom i det sista steget, alltså själva utförsäkringen. Men att sjukfrånvaron minskar när man stänger av tiotusentals sjuka från försäkringen är väl knappast ägnat att förvåna.

Frågan är när medierna ska vakna och börja granska Ulf Kristerssons påståenden kritiskt. Hittills har man valt ett närmast hovsamt förhållningssätt. Man har helt enkelt låtit sig luras av ministerns munläder.

Björn Johnson
docent i socialt arbete och socialförsäkringsforskare, Malmö högskola