Debatt

Familjeklassning av narkotika är inte lösningen

Magnus Callmyr ,

Svar till Cecilia Widegren (M) och Amir Adan (M), BT 5/4.

Riksdagsledamöterna Widegren och Adan uppmanar till nationell samling mot nya psykoaktiva substanser (NPS) för att ”rädda våra ungdomar”. Det känns mer som populism än politik som kan göra skillnad. Den som är insatt i området känner till att det långt ifrån enbart är ungdomar som dör och far illa av NPS samt att NPS är resultatet av det de nu föreslår mer av.

När man läser debattartikeln får man intrycket av att NPS och dödsfall till följd av dessa droger är ett nytt fenomen. I själva verket har det pågått en handel med dessa droger i över ett decennium med många dödsfall genom åren. Enbart ”Spice” som omnämns i debattartikeln har funnits på den svenska marknaden sedan 2006 då det verkligen var Spice och inte spice. Att som riksdagsledamöterna skriva om ”drogen Spice” är symtomatiskt för hur NPS-området har hanterats i Sverige, det är inte kunskap och fakta som styr. ”Spice” var ett varumärke som fanns i Sverige till och med cirka 2010 och som gav upphov till varumärkesordet spice. Det är tråkigt att de som fattar beslut om dessa droger inte är bättre insatta i området.

Debattörerna tar upp att Alliansen gett regeringen i uppdrag att utreda så kallad familjeklassning. Frågan har diskuterats i riksdagen tidigare, till exempel för ett år sedan, men avfärdats då samtliga myndigheter inom området avrådde från det. Familjeklassning är inte den enkla lösning som en del verkar tro. Länder med familje- klassning har fortsatta problem med NPS. Och vad gäller de uppmärksammade dödsfall som förekom i höstas var en av de inblandade spicevarianterna ett ämne vid namn MMB-CHMINACA. Den substansen togs fram särskilt för att undkomma familjeklassningen i Storbritannien. Den som följt spiceområdet har kunnat notera en utveckling med allt fler och allvarligare biverkningar i takt med att nya varianter ersätter klassade.

Den strategi som våra politiker hittills varit inne på kring NPS-drogerna har byggt på mer restriktiva och repressiva åtgärder. Den strategin har än så länge varit misslyckad och inget tyder på att den kommer bli framgångsrik framöver heller. Vi har även en lagstiftning som är så långtgående att den möjliggör för polis och tull att omhänderta vilket ämne som helst som kan misstänkas fungera som narkotika. Den lagstiftningen skulle kunna bli effektivare om resurser omfördelades och prioriteringar ändrades. Skillnaden mot familjeklassning är att den lagstiftningen inte möjliggör skadlig kriminalisering av användarna.

Svensk narkotikapolitik behöver en ny riktning. Den måste bygga mer på vetenskap och åtgärder som visat sig fungera för att minska skador. Vi behöver inte mer lagstiftning som driver fram farligare substanser och värre problem för användarna.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.