Annons

Ekologisk mat äter upp plånboken

Socialdemokraterna kräver att ekoproduktionen ska fördubblas genom ökade stöd. Det innebär en kraftig produktionsminskning och att maten fördyras med 30–60 procent, hävdar Staffan Danielsson.
Debatt • Publicerad 19 juni 2012

När kommuner köper in livsmedel har de enligt min uppfattning två rätt likvärdiga miljökoncept att välja mellan, dels ekologiskt producerat utan handelsgödsel och kemiska medel, dels miljövänligt närproducerat i Sverige inom ramen för världens strängaste djurskyddslag, vårt kalla klimat och lantbrukets goda etik. Långt efter kommer importerad mat, producerad på åkrar långt bort med sämre djurskydd och högre transportkostnader.

Riksdagen har inget mål för livsmedelsproduktionen i det vanliga, miljövänliga svenska jordbruket, som på några decennier har minskat med en tredjedel. Den importerade maten står snart för hälften av vår konsumtion, vilket placerar Sverige bland de mest importberoende länderna i Europa. Istället har riksdagen målet att det ekologiska jordbruket ska omfatta 20 procent av åkrarna och att den offentliga matupphandlingen ska vara 25 procent ekologisk.

Annons

Dessa mål är uppnådda till ungefär hälften och nya ekomål ska snart fastställas. Redan befintliga mål är höga och kan riskera prispressande överskott som drabbar dagens ekoproducenter.

En färsk rapport från Agrifood visar att kommunernas ekomatsupphandling främst handlar om mjölk, kaffe och bananer till ett merpris på cirka 30 procent. Skulle man köpa in även kött, potatis, ris och övriga livsmedel ekologiskt, skulle merkostnaden bli över 60 procent. Nära hälften av inköpen avser importerad ekomat.

Den offentliga matkonsumtionen uppgår till nära åtta miljarder kronor. Skulle målet om 25 procent ekologiskt uppnås blir merkostnaden runt 600 miljoner kronor. Därtill tillkommer minst lika mycket i olika stöd via statsbudgeten.

Många kommuner stoltserar med höga mål för ekologisk mat, men nämner sällan att de dominerande matinköpen oftast handlar om importerad mat.

Jag anser att riksdagen och kommunerna börjar i fel ända. Först och främst bör stat, kommuner och myndigheter ställa kravet att maten är producerad under stränga miljö- och djurskyddsregler. Det blir alltmer uppenbart att man vid offentlig upphandling har rätt att uppställa sådana kvalitetskrav, vilka borde omfatta den absoluta merparten av inköpen. Merkostnaden för en sådan policy torde kunna uppgå till cirka tio procent relativt lågprisimporten. Därefter kan man uppställa mål för önskad andel ekomat, givet att det finns volymer tillgängliga.

Sverige ligger redan i den internationella toppen för andelen ekologisk matproduktion, cirka fem procent av den totala produktionen. Jag anser att nuvarande mål redan är högt satta, och viktigast nu är att stat och kommuner ställer upp målsättningar för produktion och inköp av livsmedel med höga miljökrav och gott djurskydd.

Socialdemokraterna kräver nu att ekoproduktionen ska fördubblas genom ökade stöd. Det innebär en kraftig produktionsminskning och att maten fördyras med 30–60 procent. Livsmedelsindustrin, som minskat med en tredjedel, kommer att få skära ner ytterligare, eftersom den billigare importmatens segertåg kommer att fortsätta. Varför vill S övertrumfa Miljöpartiet i en i en flumradikal politik? Hur kan miljö, djurskydd och sysselsättning gagnas av att jordbruk och livsmedelsindustri i Sverige flyttar ut?

Staffan Danielsson (C)

riksdagsledamot

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons