Annons

Det är inte i storstan det brinner i skogen

Erika Sörengård, Landsbygdspartiet, poängterar att rikets brandförsvar är anpassat efter städerna.
brandkatastrofen • Publicerad 1 augusti 2018
Detta är en insändare i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Stegbilar må vara bra på höjden, men hur når man en brand långt in i skogen, där det varken finns vägar eller vatten?”
”Stegbilar må vara bra på höjden, men hur når man en brand långt in i skogen, där det varken finns vägar eller vatten?”Foto: Maja Suslin/TT

Det riktas nu kritik mot de lokala räddningstjänsterna för att de inte gjort den risk- och konsekvensanalys, som lagen anger. Om man i en sådan analys kommer fram till att det finns stor eller mycket stor risk för en omfattande brand av något slag, så är man också skyldig att skaffa sig de resurser, som behövs för att bekämpa densamma.

Det finns 290 kommuner i Sverige. Alla innehåller större eller mindre arealer av skog. Alla skulle kunna göra bedömningen att det finns stor risk för en omfattande skogsbrand. Gör man den bedömningen, så kommer det att kosta pengar – särskilt för en fattig landsbygdskommun, som redan har en hög kommunalskatt.

Annons

Om man i stället gör bedömningen att risken för en stor skogsbrand är väldigt liten – ja, då räcker det med de normala resurser, som den lokala räddningstjänsten har för villabränder och liknande. Om räddningstjänsten bedömer att det sker en stor skogsbrand i hemkommunen en gång på just 290 år, så vill man förmodligen inte bygga upp beredskap för detta.

Men länsstyrelserna då? Det finns 15 kommuner i Dalarna. Med antagandet ovan, så kan man snabbt räkna fram att det kommer att ske en stor skogsbrand vart 20:e år. Nog bör man på länsnivå ha rimlig beredskap för detta.

MSB då? Med fortsatt resonemang så kan vi få en stor skogsbrand någonstans i Sverige varje år. Har MSB gjort sin del av risk- och konsekvensbedömningen? Enligt uppgifter i pressen har man uttalat att omfattande skogsbränder är så sällsynta i Sverige, att man inte ansett sig behöva ha någon beredskap för detta. Okej – finns det ingen risk på nationell nivå, så finns det naturligtvis inte heller på läns- eller kommunnivå. Ingen kritik mot de lokala räddningsledarna!

Som vanligt så dimen- sionerar man insatser efter tätorternas behov – stegbilar, rökdykare, kemsläckare och så vidare. Stegbilar må vara bra på höjden, men hur når man en brand långt in i skogen, där det varken finns vägar eller vatten?

Vi har en nationell insatsstyrka att sätta in vid terrorattacker. Terrorattacker är lika ovanliga på landsbygden som skogsbränder i städerna! MSB – se nu till att skaffa ordentliga brandbekämpningsflygplan!

Erika Sörengård, partiordförande, Landsbygdspartiet oberoende

Annons
Annons
Annons
Annons