Den svenska modellen i fara
Svenska Hamnarbetarförbundet vill teckna kollektivavtal. Vi har föreslagit en trepartslösning med Transportarbetarförbundet, vi kan tänka oss en så kallad avtalskartell, eller andra lösningar som ger oss samma rätt till inflytande som andra fackföreningar har i utbyte mot fredsplikt.
Tyvärr har varken APM Terminals, som driver containerterminalen i Göteborg, eller Transportarbetarförbundet hittills varit öppna för att säkerställa en branschtäckande fredsplikt på det sättet. Allt detta vet man på Svenskt Näringsliv och Sveriges Hamnar, men ändå hävdar ledningen för Teko motsatsen i en debattartikel 4 februari.
Debattörerna verkar också ha missat att inga konfliktåtgärder pågår på terminalen sedan företagets massiva lockout av personalen, då man stängde ner verksamheten i 371 timmar, avslutades sista juni 2017. Det var företagets svar på att vi sagt nej till försämrad anställningstrygghet och arbetsmiljö på terminalen. Tvärtemot vad många tror, har Hamn4an bara strejkat i åtta timmar 2017, i slutet av januari.
Verksamheten i containerterminalen präglas av dåliga investeringar, stelbenta schemalösningar och destruktiv personalpolitik. Under hösten har över hundra hamnarbetare fått sparken och istället ersatts med bemanningspersonal.
APMT:s och Svenskt Näringslivs ovilja att lösa situationen i Sveriges viktigaste hamn är uppenbar. Syftet är att pressa regeringen att lägga fram ett lagförslag som skulle förändra den svenska modellen på arbetsmarknaden i grunden.
Konstruktiv dialog mellan oss som jobbar i verksamheten och arbetsgivaren riskerar att bytas ut mot en ordning där arbetsgivaren själv dikterar villkoren och kan välja vem man anser ska föra de anställdas talan, helt efter eget tycke. Detta berör inte bara hamnarbetare. En förkrossande majoritet av förbunden i LO, TCO och Saco motsätter sig också förändringar i konflikträtten.
Det är naturligtvis inte bra för svensk export att Nordens största containerterminal inte kan leverera de produktionsvolymer som krävs. Där delar vi Ludvigsons, Dalekants och Talls oro, men det har alltså inte mycket med Hamnarbetarförbundet att göra.
I resten av de svenska hamnarna där vi finns representerade går produktionen på högvarv och vi är delaktiga som facklig part på arbetsplatserna precis som vi varit de senaste 45 åren. Det unika på APMT är inte Hamnarbetarförbundet, utan företagets aggressiva personalpolitik och unionbusting-metoder.
För en långsiktig lösning på situationen behöver Svenskt Näringsliv och dess medlemsorganisationer sluta med sitt politiska korståg mot konflikträtten och istället ta de möjligheter till avtalslösningar som finns på allvar. Vi är gärna med i konstruktiva diskussioner med alla parter. Både om kollektivavtal och om hur containerterminalen i Göteborg åter kan bli en älskad och lönsam arbetsplats.
Peter Annerback, ordförande, Hamn4an, Göteborg
