Debatt

Debatt: Slå inte sönder för våra elever

Debatt Artikeln publicerades

För elever med grav språkstörning behövs mindre grupper med många vuxna. Splittra därför inte den samlade kompetens och erfarenhet som finns i Borås stad, skriver Britt Samuelson.

Följande viktiga citat är hämtade från BT den 25 mars i en artikel om kommunikationsklassernas framtid. ”Barn lär sig av varandra och man behöver finnas i det sammanhanget när man är skolelev” …”om man har ett inkluderande perspektiv och tänker att barn lär av varandra” får eleverna inte den utbildning som de har rätt till som läget är nu.

Om jag skulle säga ”blåbär” till dig som läser detta, skulle du troligtvis på mindre än en sekund associera till: blått, runt, blankt, saftigt, sött, blåbärsris, blåbärssylt, blåbärspaj… Man skulle kunna tänka sig att i hjärnan hos dig med vanlig språkutveckling finns en massa fack och lådor där ord och begrepp är sorterade. När någon säger ett ord, till exempel ”blåbär”, vet hjärnan blixtsnabbt vilka fack och lådor som kan användas. Du kan dessutom genast börja beskriva och prata om blåbär och dina upplevelser av bären.

Har du en språkstörning, skulle man kunna tänka sig att ordet ”blåbär” hamnar i en stor gymnastiksal i hjärnan, utan lådor och fack. Där studsar ”blåbär” runt och det tar lång tid att associera, om det ens går, och troligtvis skulle det vara mycket svårt att hitta ord i detta stora rum för att kunna beskriva bäret.

När orden långt om länge kommer ur munnen som tal kanske bokstavsljuden är blandade och orden kommer i fel ordning. Detta får stora konsekvenser för inlärning och kunskapsutveckling under skoltiden och framför allt för självförtroende, självkänsla och självbild.

Språkstörningen kan drabba olika språkliga områden, till exempel tal, grammatik, ordförståelse samt samspel och kommunikation med andra. Det finns olika ”grader” av språkstörning från ”lätt” till ”grav”, där lätt kan innebära att man ”bara” har svårt med talet, medan grav språkstörning oftast drabbar alla områden. Det får som resultat att det blir bekymmer både med att förstå och göra sig förstådd.

Därutöver kan många med språkstörning ha problem med exempelvis koncentration, uppmärksamhet, läs- och skrivinlärning, motorik, ljud- och/eller ljuskänslighet, tidsuppfattning, rumsuppfattning eller att reglera sina impulser. För att elever med språkstörning ska komma så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling mot läroplanens mål krävs bland annat:

* Tid, tid att lyssna, tänka och få chansen att uttrycka sig.

* Små elevgrupper, för att eleverna ska orka vänta och lyssna på varandra.

* Många vuxna som försöker förstå, förklara och reda ut eventuella missförstånd i samspelet med andra.

* Stöd att förstå ord, begrepp och sammanhang med till exempel bilder och tecken.

* Varierat arbetssätt, varierade arbetsmetoder.

* Anpassade läromedel.

* Mycket repetition.

* Tydlig struktur.

* Lugn arbetsmiljö.

Inkludering är fantastiskt, en vision, något att sträva mot, att alla elever får en likvärdig utbildning i en tillgänglig miljö på sin hemskola, i sin närmiljö, men frågan är om det inte är en utopi? Och… vem bestämmer om inkluderingen av en elev med till exempel språkstörning är lyckad? Svaret är lätt: endast eleven själv.

För många elever med lättare grader av språkstörning kan en lärmiljö med tillräckliga anpassningar och nödvändigt stöd ordnas på den ordinarie skolan, ”hemskolan”, skolan i elevens närmiljö, men… för elever med grav språkstörning är det svårt, för att inte säga omöjligt, och alternativet mindre grupp med många vuxna måste finnas för dem. Splittra därför inte den samlade kompetens och erfarenhet som finns i Borås stad kring elever med språkstörning, för:

* Ja, ”barn lär sig av varandra”, men elevantalet i gruppen måste inte vara stort för att det ska ske.

* Ja, ”man behöver finnas i ett sammanhang när man är skolelev”, men det sammanhanget behöver inte bestå av 20–25 elever.

* Ja, elever i kommunikationsklass får den utbildningen som de har rätt till ”om man har ett inkluderande perspektiv och tänker att barn lär av varandra”. Elever som går där uttrycker själva att de känner sig delaktiga och lär av varandra.

Britt Samuelson, speciallärare, kommunikationsklass