Debatt: SD ett arbetarfientligt parti

Sverigedemokraterna har under lång tid försökt profilera sig som ett nytt arbetarparti. Ett parti som står de vanliga arbetarna nära, och värnar om deras intressen. Det är därför viktigt att en gång för alla slå fast vad Sverigedemokraterna egentligen driver för politik, bakom flosklerna. Ser man till de förslag de lägger, hur de röstar i riksdagen och hur de agerar i övrigt i den politiska debatten, blir bilden mycket tydlig. SD föreslår en uppluckring av Lagen som anställningsskydd med fler undantag från turordningsreglerna. Det är också det enda partiet som röstade nej i riksdagen till att begränsa möjligheten att stapla tidsbegränsade anställningar på varandra, vilket allvarligt försvårar för vanliga arbetare att få en tillsvidareanställning.

Detta har Sverige blivit kritiserade för i EU, men det tycker uppenbarligen inte Sverigedemokraterna är ett problem. Partiet är dessutom negativt inställt till särskilda arbetsmarknadsinsatser för nyanlända och är också emot kvotering av föräldraförsäkringen. Deras förslag om att förstatliga arbetslöshetskassan skulle med all säkerhet minska den fackliga anslutningsgraden.

Låt oss närmare gå in på två delar i deras politiska tankegods. För det första, turordningsreglerna. SD föreslår alltså en uppluckring av Lagen som anställningsskydd med fler undantag från turordningsreglerna. De har föreslagit att hela fem personer skall kunna undantas från tur- ordningen vid arbetsbrist. Det skulle innebära att väldigt många löntagare får sämre anställningsskydd och kan bli av med jobbet av godtyckliga skäl. För anställda i mindre företag avskaffas anställningsskyddet i praktiken. Det tycker jag måste bli tydligt för alla på arbetsmarknaden, inte minst för alla landets LO-anslutna. Om olyckan skulle vara dubbelt framme efter valet, det vill säga att Ulf Kristersson (M) får bilda regering och aktivt tar stöd av SD, kommer vi att få en helt annan arbetsmarknad i Sverige. Förlorarna är alla de som har arbeten i LO-kollektivet.

För det andra. SD har insett att de behöver öka bland kvinnorna. Det är i dag ett parti för män. Då undrar man vad de aktivt driver för politik som skall främja kvinnorna på arbetsmarknaden. Man får sannerligen leta efter sådana reformer. Istället jobbar man emot ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen. I själva verket vill man inte ha någon kvotering alls. Då skall man veta att just kvotering av föräldraförsäkringen kanske är det mest effektiva sättet att göra arbetsmarknaden mer jämställd. Utöver detta skall tilläggas att partiledaren Åkesson vid ett antal tillfällen ventilerat tanken på att öka möjligheterna till deltidsarbete för kvinnor som jobbar inom vård- och omsorg. Just kvinnors deltidsarbete är ju en av våra stora utmaningar på arbetsmarknaden, vilket leder till sämre pension för kvinnor.

Om Åkesson menar allvar med att vilja göra något gott för kvinnorna så skulle han istället lägga andra förslag kopplat till villkor och arbetsmiljö och på så sätt förmå kvinnor att vilja, orka och kunna arbeta heltid. Det vore på riktigt att slå vakt om kvinnorna på arbetsmarknaden.

Som vi har kunnat se är inte arbetsmarknadspolitik en stark gren för Sverigedemokraterna. Det är definitivt inte ett parti som värnar om den vanliga arbetaren och de uppvisar också en flagrant okunskap om de grundläggande förutsättningarna på svensk arbetsmarknad.

Sverigedemokraterna säger sig stå upp för Sverige, men vet de över huvud taget vad den svenska modellen innebär?

Lars-Åke Johansson (S), ordförande i arbetslivsnämnden i Borås