Debatt

Debatt: Rektorer bör inte leka politiker

Debatt Artikeln publicerades
Foto: Anna Sjödin

Självklart är det inte skolans huvuduppgift att få byar att överleva, men det är en viktig uppgift, påpekar Sten Lennermo.

Som pensionerad lärare, efter nära 40 år i Svenljunga kommun, kan jag inte låta bli att reagera på artikeln i Borås Tidning 18/4, där två rektorer ger sig in i debatten om småskolor.

Barn- och utbildningsnämndens, BUN, förslag skall nu gå genom kommunstyrelsen innan kommunfullmäktige fattar beslut. Nu handlar det således om politik, något som skolans anställda inte skall ägna sig åt i tjänsten. Tänk på att ni skall möta elevernas föräldrar, det vill säga byinvånare med även annan uppfattning. Sin privata inställning visar man på valdagen i september.

Självklart är det inte skolans huvuduppgift att få byar att överleva, men det är en viktig uppgift. Föräldrar, boende på de hotade orterna, gjorde ett aktivt val, när de bosatte sig på dessa platser. Detta inte minst på grund av att det fanns en skola i närområdet.

Jag kan inte se en motsättning mellan byns överlevnad och kunskapsförmedling. Kvaliteten på det sistnämnda beror på många faktorer. Behörigheten och kompetensen hos undervisande lärare är kanske den viktigaste. Inte skolans storlek.

När man jobbar som rektor kommer man närmare tjänstemannen/tjänstemännen, som utarbetat förslaget om nerläggning av småskolor. Arbetslag? Javisst! Hur dessa ska vara inrättade är dock inte sagt. Allt bygger på att eleven sätts i centrum, vilket inte alltid har gjorts. Frågan är hur det blir i framtiden, om tjänstemannaförslaget går igenom.

På Mogaskolans högstadium var tidigare (för cirka fem år sedan) undervisande personal indelade i fyra arbetsenheter bestående av gemensamt arbetsrum och gemensamma klasser 7–9 för varje enhet. I stort sett alla lärare som undervisade en elev i olika ämnen, satt i samma rum med alla fördelar detta innebar. Eleven i centrum.

Det var vid denna tid Svenljunga kommun låg i topp i Lärarförbundets årliga skolranking av Sveriges 290 kommuner. Bland de tio högst rankade. Självklart skall också våra småskolor ha credit för detta. Jag har själv haft förmånen att få undervisa elever från dessa enheter och kunnat konstatera att de har hållit måttet i alla avseenden. Att kommunen sedan dess har sjunkit som en sten och nu ligger i den nedre tiondelen, beror på flera orsaker. Den främsta skrivs mindre satsade pengar på skolan.

På högstadiet tydliggjordes en annan. När det efter en palatsrevolution infördes ämnesarbetslag, tappades ”eleven i centrum”-perspektivet.

Varför inte arbetslag skolvis på småskolorna? Det har fungerat hittills. Jag tror dessutom att det av besparingsskäl inte kommer att bli särskilt många parallellklasser på de eventuellt nya skolenheterna.

Att bedriva skolverksamhet i en till ytan stor och glest befolkad kommun, innebär transport av personal, men också av elever. Är det självklart att det är många elever som skall köras istället för enstaka personer? Kanske det också går att göra samordningsvinster bland dessa befattningshavare? Förläng inte redan långa dagar för våra elever. Många har redan ofrånkomliga resor. Finns det något miljötänkande?

Om skolorna i Mjöbäck och Holsljunga läggs ner, innebär det om-, till- eller nybyggnad i Överlida. Kostnaden hamnar förstås inte på BUN utan på vår kommun, vilken skolan är en viktig del av. Man bör därför ha ett helhetsperspektiv och inte bryta ut enskilda verksamheter.

Förhoppningsvis har ni rektorer goda avsikter, men denna gång blev det självmål när ni hoppade in i politiken.

Ett förslag att ”spilla krut” på: Läroplanens kunskapskrav, som varken elever, föräldrar eller många lärare förstår, kommer enligt debatten att omformuleras. Något för pedagogiska ledare att ägna sig åt.

Sten Lennermo, Holsljunga, pensionerad lärare