Bryr sig vårdvetenskapen om vad som är sant?

Hon skulle alltså vara tvungen att godkänna en uppsats där absurditeter framställs som sanning så länge som den citerade litteraturen refererats korrekt.

Karin Dahlberg har godkänt en uppsats vid vårdhögskolan i Borås som hävdade att människan har en aura, att auran kan man både känna och påverka med händerna, att denna handpåläggning kan bota sjukdom och att detta kan förklaras med modern fysik. Inget av detta är sant.

Professorns agerande kan jag bara se tre möjliga förklaringar till, och jag vet inte vilken som är värst. För det första kan det vara så enkelt att hon inte hunnit läsa uppsatsen så noga, och därför inte insett hur orimliga påståendena var.

En annan förklaring kan vara att examinatorn själv tror på healing genom handpåläggning, och den tredje möjligheten är att det inom vårdvetenskap inte är så noga med vad som är sanning utan det viktiga är den akademiska fernissan med hänvisande till olika teoretiker och en gedigen notapparat med referenser på rad.

Det är däremot glädjande att Karin Dahlberg nu skriver under på att alla vårdens behandlingar bör baseras på vetenskaplig evidens, och att både skolmedicinen och alternativa metoder skall bedömas på samma grunder. Där är vi helt överens.

(Läs gärna själva uppsatsen på www.secourong.com/files/hea-ling.pdf)

Mats Reimer

barnläkare i Västra Götaland och bloggare på Dagens Medicin