• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Brandskyddsföreningen: Är det verkligen rimligt?

Debatt 2009-01-02 | Uppdaterad 2009-01-02

Ungdomar dör, många blir lemlästade och får livslånga handikapp, stora värden går till spillo i bränder och många människor tvingas hålla sig inomhus på grund av rädsla eller omtanke om sina husdjur. Slutligen har också verksamheten en icke föraktlig miljöpåverkan. Dessutom kostar själva skjutandet helt orimliga pengar. På cirka 15 minuter skjuter vi i landet upp raketer till ett värde av mer än en kvarts miljard kronor. Lägger man till det sjukvårdens kostnader för att ta hand om alla skador och kostnaden för alla skadade och nerbrunna byggnader blir totalkostnaden säkert närmare en miljard kronor. Fullständigt orimligt! Pengar som skulle kunna användas så mycket bättre. Till hemlösa, till utsatta grupper i samhället eller som bistånd till fattiga länder med svåra problem.

Att skjuta fyrverkerier för så stora pengar med så svåra konsekvenser kan inte vara annat än en allvarlig välståndssjukdom!

Sverige är ett av världens mest reglerade samhällen. Vi talar engagerat om vikten av ett tryggt och säkert samhälle. Så snart vi upptäcker något som riskerar att skada någon, i miljön, i trafiken, i våra livsmedel använder vi lagliga medel för att förhindra att människor utsätts för onödig fara. Inom de flesta områden gäller det verksamhet som är nödvändig för vårt dagliga liv. Vi måste arbeta, vi måste transportera oss, vi måste äta.

Men måste vi skjuta raketer för att ha ett tillfredsställande liv? Och om så är fallet, måste det då få ske så totalt ohämmat, trots att vi varje år ser samma dystra konsekvenser för samhället och enskilda människor? Varför betyder talet om det trygga och säkra samhället inte något alls när det gäller fyrverkerier?

Tänk om traditionen att skjuta raketer inte hade funnits och någon uppenbarade sig och föreslog att vi skulle införa en helt ny företeelse i samhället. Nämligen att alla medborgare över 18 år fritt fick skjuta explosiva varor, med säkerhetsavstånd på mellan 10 och 15 meter, i tättbebyggda samhällen, från balkonger och i folksamlingar. Skjutandet var dessutom tänkt att genomföras vid tillfällen då vi vet att var och varannan användare i någon grad är påverkad av alkoholhaltiga drycker och därmed mindre omdömesfull, i värsta fall helt omdömeslös.

Jag är absolut övertygad om att frågan inte ens skulle prövas – man skulle anse att det är full-ständigt idiotiskt och i så många avseenden alldeles för riskfyllt och dessutom inte på något sätt samhällsnyttigt.

Fylleriet och skaderiskerna är mer än uppenbara!

För andra året i rad har If låtit ungdomssajten Lunarstorm fråga ungdomar mellan 15 och 20 år om vad de skulle göra på nyårsafton. Svaren – 2007 svarade totalt 3 556 ungdomar från hela Sverige – tydde på att ungdomsfylleriet på nyårsafton skulle bli betydligt värre än året innan. Andelen flickor som tänkte bli fulla ökade från 39 till 48 procent och andelen pojkar från 48 till 60 procent. Trenden att unga flickor ökar sitt drickande är tydlig. Förra året sa 40 procent bland de 15-åriga flickorna att de skulle bli fulla, jämfört med 24 procent år 2006.

Undersökningsresultatet skvallrar om en nyårsnatt med nära en halv miljon fulla ungdomar. Hälften av dessa, drygt 220 000 ungdomar, tänkte även skjuta nyårsfyrverkerier.– Olyckstillbud och skador är vanligare än många tror. Nästan var tredje tillfrågad har varit med om att någon skadats av nyårsraketer. 65 procent av pojkarna säger att de själva varit med om att raketer smällt okontrollerat eller åkt iväg i fel riktning, säger Markus Norling. Varje nyårsafton skadas enligt Socialstyrelsen 200–300 personer så illa av exploderande fyrverkerier att de måste uppsöka sjukhus. Mer än hälften är pojkar mellan 5 och 19 år. Den vanligaste olycksorsaken är att personer gått fram mot en fyrverkeripjäs som inte fungerat men plötsligt tänder och åker iväg åt sidan istället för uppåt. Handskador, brännskador på ögonlock men också ögonskador som direkt hotar synen är de vanligaste följderna, enligt S:t Eriks ögonsjukhus i Stockholm.

Varför måste vi behålla just den här traditionen?

Vi har ju lyckats avskaffa eller begränsa en massa andra dåliga traditioner som rökning på arbetsplatser och i offentliga lokaler, att köra bil utan bilbälten m.m. När det gäller bilbälten har vi inte bara lag på at bilbälten ska finnas i alla bilar, utan även lag på att man måste använ-da dem, trots att man egentligen inte utsätter någon annan än sig själv för fara. Polisen kontrollerar användandet och bötfäller den som bryter mot lagen.

Men när det gäller fyrverkerier händer ingenting!

Det finns länder, dock inte många, inom EU, som totalförbjudit privat uppskjutande av fyrverikeripjäser. Det är bara tillförlitliga organisationer som får tillstånd att genomföra fyrverkerier. Det kunde väl vara en lämplig sak att ta efter. Vi kunde väl också bli ett föredöme inom detta område, vi vill ju gärna vara det inom andra viktiga områden. EU-direktivet ger möjligheter till sådana nationella begränsningar.

Jag inser att det finns en stark upplevelse av att fira det nya året med fyrverkerier. Men låt det ske organiserat, det kanske till och med kunde vara en lämplig uppgift för varje kommun att ordna det årliga nyårsfyrverkeriet under sakkunnig ledning och ansvar. Därigenom kan alla som vill få uppleva det, utan att vi får döda och lemlästade människor samt en mängd bränder som resultat.

Den stora upprördheten över livsmedelshandlarnas hantering av köttfärs är helt berättigad.

Varför finns det inte motsvarande upprördhet över fyrverkeriets stora skadeverkningar?

Riskerna är så uppenbara att nu är det verkligen dags för våra politiker att ställa upp för ett tryggare och säkrare samhälle!

Göran Schnell
vd, Svenska Brandskyddsföreningen

Niclas Sennerteg
niclas.sennerteg@bt.se
Telefon: 033-700 07 54

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: