Annons

Alliansen spretar i skolfrågan

Svar till Christer Nylander (L) och Anna Svalander (L), BT 11/11 och Cecilie Tenfjord-Toftby (M), BT 13/11.
Skola • Publicerad 19 november 2017
Detta är en opinionstext i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

I två repliker från alliansföreträdare bemöts en artikel från Lärarnas riksförbund. Medan det moderata svaret framhåller att Skolkommissionens arbete välkomnas har de liberala företrädarna en mer avvisande och raljant ton där man till och med påstår att vi ”verkar missförstått politikers uppdrag”. Så är det förstås inte så uttalandet är nog en variant av det välkända fenomenet att när argumenten tryter är det lätt att höja rösten. Som lärare kan vi dock försäkra att detta inte alltid är ett framgångsrikt förhållningssätt.

Låt oss förklara vad vi just nu ser som skolpolitikens viktigaste uppdrag. Det är att ta itu med de ökande skillnaderna i elevernas resultat. Moderaten Cecilie Tenfjord-Toftby pekar på att ”skolor med svagare resultat ska få mer resurser.” Det är precis det som är effekten av Skolkommissionens förslag. Men det sker på ett mer sofistikerat sätt än att skicka pengar direkt till skolor med svaga resultat, något som skulle skapa märkliga incitament för förändring. Istället utgår man vid fördelningen av de föreslagna sex miljarderna i statligt tillskott från ett socioekonomiskt index i syfte att skapa en större likvärdighet mellan eleverna.

Annons

Vi delar Liberalernas uppfattning att Skolkommissionens förslag inte på alla punkter är tillräckliga. Men det absolut sämsta är att inte göra något alls.

Skolkommissionens förslag har stark förankring hos forskningen och hos skolans professioner, så det är ett första naturligt steg mot en starkare statlig styrning. Det är korrekt, som Liberalerna skriver, att politikerna i Sveriges kommuner och landsting, SKL, har haft blandade invändningar mot Skolkommissionens förslag. Men tack och lov är det ju inte SKL som helt och hållet styr svensk skola. De representerar däremot de politiker som har misslyckats med att åstadkomma en större likvärdighet i det svenska skolsystemet.

Det är utmärkt att Cecilie Tenfjord-Toftby till skillnad från Liberalerna i sin replik lyfter fram frågan om höjda lärarlöner. Men det är av största vikt att man vid fortsatt höjningar av lärarlönerna tar hänsyn till den omfattande och välgrundade kritiken mot förstelärarreformen, som också har vetenskapligt stöd. Det handlar om att urvalet har varit godtyckligt och att reformen saknat bredd.

Men en ny stor och bred lönesatsning på lärare där löneutvecklingen kan kopplas till ett professionsprogram – som Skolkommissionen föreslagit – skulle välkomnas av hela lärarkåren och innebära ett viktigt bidrag för att avhjälpa lärarbristen. För vid sidan om likvärdighetsfrågan är lärarbristen den konkreta fråga som borde engagera skolpolitikerna.

En undersökning från förra veckan visade att det i inte mindre än 477 skolor finns en majoritet av så kallat obehöriga ”lärare”. Det duger inte. Eleverna förtjänar bättre.

Åsa Fahlén, förbundsordförande, Lärarnas riksförbund

Fredrik Ganning, distriktsordförande distrikt Sjuhärad, Lärarnas riksförbund

Anne Pihlo, ordförande och kommunombud, Lärarnas riksförbund Borås

Annons
Annons
Annons
Annons