Chefredaktörsbloggen

Att äta italienskt

Chefredaktörsbloggen

Ni missade väl inte vår julaftonsbilaga ”Läsvärt”? 36 späckade sidor om allt från leksaker och hundar till pappalycka och det lutande tornet i Pisa. Själv skrev jag om hur man bäst äter i Florens. Den texten kan ni läsa här:

*

I Florens äter man. Men det gäller att veta var. Och hur.

Undvik de centrala och hisnande vackra delarna kring domen och Medici-palatset. Där flockas turisterna och restaurangutbudet blir därefter, det vill säga dyrt. Och är det någonstans man inte ska äta dyrt så är det i Florens. Ja, man ska överhuvudtaget inte äta dyrt i Italien. Det är sällan värt pengarna och italiensk mat är som bäst när den tillagas som den alltid har tillagats – enkelt och billigt.

Vill man hitta sådan mat i Florens lämnar man centrum, korsar floden Arno och tar sig till området Oltrarno. Där, längs de smala vindlande gatorna, ligger de prisvärda restaurangerna uppradade.

Ni ska få tre exempel:

Trattoria Casalinga, 9 Via dei Michelozzi, strax intill det bedövande fridfulla torget Piazza Santo Spirito, är ett avskalat klassiskt italienskt stammisställe. Det är nästan alltid kö, men väl värt väntan. Trattorian har legat där sedan 60-talet och menyn har genomgått få förändringar sedan dess. Tips: Ravioli burro e salvia. Pasta, smör och salvia i en himmelskt avvägd kombination. Antipasti-tips: Crostini toscani, som är varm hemlagad leverpastej på bröd. Inget för den som blir snabbt mätt, dock. Prisläge: två rätter och en flaska vin för en dryg hundring.

Alla Vecchia Bettola, 34 Via Luigi Ariosto, ett litet men ambitiöst ställe vid en gatukorsning (bra regel i Florens för övrigt: ju sämre läge desto bättre mat). Otroligt trevligt och dyrare än Casalinga men här håller också hantverket en annan finess. Tips: Förrätten med sardeller, vispat smör och bröd! Här serveras också en fantastisk fin Bistecca Fiorentina, den mäktigt möra biffen som kommer från ungtjurar av den vita Chianina-rasen. Tänk på att det är kilopriset som står på menyn och att den i stort sett serveras rå, men gillar man fint kött så?

Prisläge: en helkväll med fyra rätter och bra vin för 450 kronor. Tar ni bisteccan blir det dyrare.

Enoteca Fuori Porta, 10 Via del Monte alle Croci, intill den gamla stadsmuren, har ett mer modernt utseende än de tidigare nämnda ställena. Enoteca är ju egentligen beteckningen på en vinbar och här serveras verkligen en mängd fina viner, men maten är också utsökt, med en dragning åt smårättershållet. Ett utmärkt ställe att äta lunch på! Tips: här skiftar menyn mer men senast åt jag en fantastiskt fin pasta med bottarga (fiskrom) och zucchini. Testa även deras toscanska viner på glas. Prisläge: lunchpasta med ett glas riktigt bra vin för en dryg hundring.

Nu vet ni var, men så var det frågan om hur man äter i Florens?

Jo, så här: Man börjar vid 20-tiden, med att ta en drink, en aperitivo, på en bar. Det kan vara en campari-variant eller bara ett glas prosecco (mousserande vin). De allra flesta barer dukar upp ett skiftande antal plockrätter som det är lätt att äta sig hyfsat mätt på. Gör inte det, det straffar sig sedan.

När man väl har slagit sig ner vid middagsbordet och bestämt sig för vilket vin man ska dricka – husets är ofta okej men det lönar sig verkligen att gå upp någon prisklass, toscanska viner håller hög kvalitet – är det antipasti som gäller. I Florens gillar man kött och en vanlig förrätt är helt enkelt en tallrik charkuterier av högsta klass. Bruschetta eller crostini är bröd med något läckert enkelt på. Ovan nämnda Crostini toscani, det vill säga med leverpastej (mer röra än pastej egentligen) finns överallt. Mycket toscanskt.

Sedan är det dags för primi piatti, oftast pasta. Här är det bara att blunda och peka, allt är lika gott. Vill ni vara riktigt toscanska kan ni överge pastan för en tallrik Ribollita, en soppa gjord på bönor, grönsaker och gammalt bröd(!). Mustigt!

Efter detta väntar secondi piatti och då är det kött som gäller. Bisteccan har jag nämnt, men vad ni än väljer kan ni räkna med kött av högsta kvalitet. Själv är jag oerhört svag för sättet man tillagar kalv på och därefter serverar i sin egen sky med rosmarinpotatis. Undvik dock allt som heter något med ”trippa” – det är inälvsmat och kräver sin florentinare. Missa för övrigt inte att beställa contorni också, till köttet, oftast grönsaker enkelt tillagade. Bönor är man dessutom otroligt bra på i Florens.

Middagen avslutas med dolci som kan vara Biscotti con vin santo (mandelskorpor som man doppar i starkvin) eller en bit chokladtårta, Semolino. En kaffe med grappa krävs för matsmältningen och sedan är det bara att rulla hem.

Frukost dagen därpå: en kaffe och en chokladbulle. Mer behövs inte. Det gäller att inte vara för mätt vid lunchdags.