BT:s debutantpris

Allt är inte guld eller absolut noll

BT:s debutantpris
Foto:
Foto:

Kandidat nummer fyra. Den sjätte mars delar Borås Tidning ut sitt stora debutantpris. Anna Fock som har skrivit boken Absolut noll är en av de fem nominerade.

Artikeln publicerades 3 mars 2014.

Just denna februaridag rör sig gråtunga skyar över hela Göteborg. Med lite fantasi skulle innergården utanför Anna Focks köksfönster kunna vara en bakgata i St. Petersburg där hennes mestadels unga killgäng rör sig om natten.

I ett samhälle som uttryckligen förtrycker dem.

–Jag ville inte skriva om hur fruktansvärt det är att vara homosexuell i Ryssland. Samtidigt är jag inte ute efter att försköna någonting heller. Allt är inte guld, glitter och vackra pojkar. Det måste få finnas lite av båda, säger Anna Fock eftertänksamt.

I hennes debutbok Absolut noll får vi följa den livsrusiga yngligen Nikita vars familj har fallit på samhällstegen efter faderns tragiska bortgång. På dagarna jobbar han som biografmaskinist, om kvällarna ramlar han in och ut från gayklubbarna.

Nikita och hans vänner sträcker hungrigt sina armar efter mer liv, tar stapplande steg in i vuxenvärlden: blir fulla och förälskade – men i bakgrunden finns det alltid något som skaver. Att visa att man är homosexuell är förenat med livsfara. Korruption, fattigdom och prostitution är en naturlig del av vardagen.

Nikita prostituerar sig som ett sätt att utforska sin sexualitet – men också för att kunna ha råd att köpa nya jeans.

–Jag grät när jag skrev det stycket och jag fixar fortfarande inte att läsa det. Samtidigt är han inte ett offer. Han gör det inte av samma skäl som de knarkande tonåringarna som måste ha cash. Man kan inte måla över sådant heller, det förekommer ju. Även i andra länder där man inte har rätt att tala med minderåriga om homosexualitet.

Hur har du som svensk kvinna kunnat leva dig in i huvudpersonens liv?

–Det var inga problem. Jag var bög när jag skrev boken. Men när det kommer till sexbeskrivningarna är det svårt att hitta balansen mellan hårdporrigt och förskönat gulligull. Skriver man om störtförälskade 22-åringar blir det konstigt om det blir helt kyskt, säger hon med ett skratt.

En debutantbok är ofta förenad med en självupplevd historia – men Anna Fock valde att gå åt andra hållet– i Absolut noll är det mesta fiktion. Det närmsta hon har kommit Ryssland har varit språkkurserna på universitetet – och en knappt veckolång semester till St. Petersburg tillsammans med sonen.

–Jag trodde precis som alla andra, att man var tvungen att veta allt om Ryssland och ha bott där länge om man skulle skriva en bok. Fast jag hade karaktärerna och en del stycken i huvudet innan jag åkte. När jag kom dit kändes det som att det klaffade.

Trots det är Ryssland ett land som hon tycks ha en kluven relation till.

–Det finns så mycket som jag älskar med Ryssland och så mycket som bara gör mig trött och ledsen också. Det jag gillar är att det finns en allmän hänsyn och värme mot andra människor, man uppvärderar fortfarande kulturen, läser böcker och köerna ringlar sig långa till teatern.

Vad gör dig sorgsen med Ryssland?

–Det politiska läget. Fast man får ha med i beräkningen att det är ett folk som har lidit väldigt mycket, är skittrötta på reformer och bara vill leva ett normalt liv samtidigt som det i den situationen inte riktigt går.

Anna Fock beskriver skrivandet som en slags verklighetsflykt. Det var så hon hamnade i Ryssland.

Språkstudierna på universitet gjorde henne och studiekamraterna uppslukade av rysk kultur. De har läst böckerna, sett filmerna och lyssnat på musiken.

Hon utvecklar:

–Mycket av det jag har skrivit tidigare har varit i dåliga perioder av livet, även om så inte var fallet med den här. Perioder då jag verkligen har längtat efter något annat. Eller befunnit mig i en situation som jag inte riktigt vetat hur jag ska avsluta och då har skrivandet varit ett sätt att leva ett annat liv.

Hon ser tillbaka på hur det var när hon var yngre:

–Några böcker jag skrev när jag var 11 år motsvarade det här med Ryssland. Jag hade en nästan lika manisk Islandsperiod på mellanstadiet.

Var kommer du att hamna härnäst, tror du?

–Här i Göteborg. Jag har skrivit ett nytt manus om några studenter och en gubbkrisande professor. Total göteborgsporr. Inte i någon sexuell mening, utan ett frosseri i rivningskåkar och förfallna landshövdingshus. Men jag har tyvärr inte fått in någonting om kranarna i hamnen, säger hon besviket.

Vedrana Sivac