Vildana Aganovic: För en anhörigvårdare finns ingen tid för semester

Borås ,
Foto:

De flesta jag känner är på semester. Utomlands, på landet, i stugan. Här på andra sidan sitter jag i min mormorsbubbla, den jag kliver in i varje år då alla andra har en riktig semester.

Artikeln publicerades 22 juli 2016.

Sedan några år tillbaka är jag mormorvakt på sommaren, så jag åker ingenstans. Att vara anhörigvårdare lämnar inte tid åt semester. En vecka här, en dag där, det är allt.

Att ta hand om en annan människa är ansträngande både fysiskt och psykiskt. Det som gör att jag står ut är att jag vet att om inte jag gör det här, kommer ingen annan att göra det heller. Att mormor hamnar på ett hem där hon inte kan göra sig förstådd kommer inte på fråga så länge jag orkar.

Ibland är jag slutkörd, men minst en gång om dagen gråter jag av skratt, för trots sina 90 år har hon en humor som matchar min helt perfekt.

Även om hon är skör och ofta frånkopplad från verkligheten, finns det ingen tryggare plats på jorden än mormors hem.

Mormor har haft ett tufft liv. Hon har hunnit med två krig, andra världskriget och kriget på 90-talet. Under andra världskriget var hon en flicka som blev svårt skadad i foten av ett gevärskott. Hon berättar att hon hade gått i flera mil med den där skadade foten för att ta sig i säkerhet. De flesta som var med henne föll ner i floden Drina, när bron gav vika under folkmassan. Mormor lyckades klamra sig fast vid en trädrot och överlevde fallet. Men hon fick ett skott i foten.

Åren mellan 1992-1995 spenderade hon under granatbeskjutning i Sarajevo, utan varken mat eller el, ensam med några släktingar. Hon hade en tröst säger hon, att vi, hennes barnbarn var i säkerhet.

- Det var en tröst men också min största sorg. Jag var säker att vi aldrig skulle ses igen.

Men, ödet ville annat. Eller, vi ville annat. Så fort kriget tog slut, ansökte vi om att mormor skulle komma hit, vilket hon till slut gjorde.

Jag kommer aldrig glömma dagen då jag fick se henne igen. Hon upprepade hur stora vi har blivit och hur mycket hon saknat oss. Jag kramade henne hårt, men jag sa aldrig hur många nätter jag hade gråtit mig till sömns, hur många gånger jag var säker att jag hade sett henne på gatan, i någon annan tant, som inte var hon.

Dagen då mormor kom till oss var dagen då jag för första gången på flera år kände lycka.

Mormor har alltid varit min bästa vän. Ända sedan jag var liten har jag haft en speciell relation till henne. Hon visste precis hur hon skulle handskas med mig. Ett barn som älskade att vara för sig själv och som åt för lite. Med henne var allting så lätt.

Idag är det ombytta roller som gäller, idag är det jag som tar hand om henne. När hon får dåligt samvete brukar jag säga: du är min chef mormor, jag får lön för det här.

Jag vill att hon ska tro att jag kan leva på ersättningen som anhörigvårdare, vilket hon ändå inte gör, mormor är inte dum. Hon tycker att om jag gjorde mitt riktiga jobb på heltid skulle jag få det mycket bättre.

Hon har rätt. Men jag lämnar henne aldrig.

Fakta

Tre favoritsommarpratare

Gloria Ray Karlmark. En inspirerande kvinna som vägrade acceptera segregationen i USA. Som 14-åring tog hon saken i egna händer när hon och åtta andra ungdomar sökte sig till en vit high school i Arkansas och ville få samma rättigheter som de vita ungdomarna.

Sakine Madon. Delar av det hon säger känner jag igen mig i, annat håller jag inte alls med om. Men sommarpratet blev bra. Plus att hon har bra smak vad gäller bosnisk rock.

Malou von Sivers. Ärligt och bitvis hjärtskärande om det jobbigaste som finns att prata om, komplicerade familjerelationer.

Visa mer...