Mikael om sitt spelmissbruk:

Drömmen om snabba pengar är ofta vägen in i spelmissbruk. Men för Mikael var det annorlunda.

Borås
Foto:

Han blev mobbad på sitt jobb och spelet var hans enda sätt att koppla bort negativa tankar.

– Jag var så nedtryckt och kränkt på mitt jobb så att jag bröt ihop på toaletten flera gånger. När jag satt och spelade kopplade jag bort alla mina problem. Spelandet blev som en kompis för mig, säger Mikael.

Det började med bingo i 17–18 års ålder. Mikael var nere på stan och människorna gick in och ut från spelhallen.

Nyfikenheten växte sig allt större när han passerade på utsidan. Efter det dröjde det inte länge förr­än han var en av stammisarna i hallen.

– När spelautomaterna kom, då var det kört. Jag kunde sitta där från att de öppnade tills de stängde på kvällen. Dag in, dag ut.

När det var som värst spelade han nästan allt som gick att spela på. Bingo, Lången, Stryktipset, poker, Jack Vegas. Inte sällan med lånade pengar. De ekonomiska konsekvenserna är ofta förödande för spelmissbrukare. Och där är Mikael­ inget undantag.

– Jag har aldrig haft någon månad då jag har haft pengarna kvar från lönen. Två till tre dagar, sen var pengarna borta. Ibland åt jag ingenting på fyra dagar och drack bara vatten. Alltid minus på kontot, och det var bara spelandet som betydde något.

I september förra året startade Yxhammarmottagningen i Borås en behandling för spelmissbrukare.

För Mikael kom vändpunkten när han insåg att han inte kunde hantera alla lögner för att upprätthålla sin fasad utåt.

– Jag har ljugit för folk och sagt att jag behöver pengar för att jag har så mycket utgifter. Jag har också lurat folk för att få snabba pengar. Det fanns inget stopp.

– Nu har jag skulder till Kronofogden och lever på existensminimum. Det är ett högt pris jag har fått betala för mitt missbruk.

Mikael vill att andra ska lära sig av hans historia. De som ligger i faro­zonen är framförallt unga killar mellan 18 och 24 år, precis som Mikael när han började spela. Han har inte gått klart sin behandling ännu, men har tagit flera steg i rätt riktning. Att erkänna sitt beroende för sig själv, är det viktigaste, menar han.

– Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. Jag hoppas att de som är i min situation kan få sig en tankeställare, och försöka ändra sitt beteende som jag försöker göra. Det är svårt, men om man vill bryta mönstret så kan man det, säger Mikael.

"Bara det som betydde något"

Borås
Foto:

Han blev mobbad på sitt jobb och spelet var hans enda sätt att koppla bort negativa tankar.

– Jag var så nedtryckt och kränkt på mitt jobb så att jag bröt ihop på toaletten flera gånger. När jag satt och spelade kopplade jag bort alla mina problem. Spelandet blev som en kompis för mig, säger Mikael.

Det började med bingo i 17–18 års ålder. Mikael var nere på stan och människorna gick in och ut från spelhallen.

Nyfikenheten växte sig allt större när han passerade på utsidan. Efter det dröjde det inte länge förr­än han var en av stammisarna i hallen.

– När spelautomaterna kom, då var det kört. Jag kunde sitta där från att de öppnade tills de stängde på kvällen. Dag in, dag ut.

När det var som värst spelade han nästan allt som gick att spela på. Bingo, Lången, Stryktipset, poker, Jack Vegas. Inte sällan med lånade pengar. De ekonomiska konsekvenserna är ofta förödande för spelmissbrukare. Och där är Mikael­ inget undantag.

– Jag har aldrig haft någon månad då jag har haft pengarna kvar från lönen. Två till tre dagar, sen var pengarna borta. Ibland åt jag ingenting på fyra dagar och drack bara vatten. Alltid minus på kontot, och det var bara spelandet som betydde något.

I september förra året startade Yxhammarmottagningen i Borås en behandling för spelmissbrukare.

För Mikael kom vändpunkten när han insåg att han inte kunde hantera alla lögner för att upprätthålla sin fasad utåt.

– Jag har ljugit för folk och sagt att jag behöver pengar för att jag har så mycket utgifter. Jag har också lurat folk för att få snabba pengar. Det fanns inget stopp.

– Nu har jag skulder till Kronofogden och lever på existensminimum. Det är ett högt pris jag har fått betala för mitt missbruk.

Mikael vill att andra ska lära sig av hans historia. De som ligger i faro­zonen är framförallt unga killar mellan 18 och 24 år, precis som Mikael när han började spela. Han har inte gått klart sin behandling ännu, men har tagit flera steg i rätt riktning. Att erkänna sitt beroende för sig själv, är det viktigaste, menar han.

– Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. Jag hoppas att de som är i min situation kan få sig en tankeställare, och försöka ändra sitt beteende som jag försöker göra. Det är svårt, men om man vill bryta mönstret så kan man det, säger Mikael.