Läs Rune Johanssons egna ord

Borås Artikeln publicerades

"1932 började jag i andra klass på Erikslundsskolan. Nu under en ny frökens ledning.

Hon hette Maria Iversen och var ett mycket barskt fruntimmer".

1932 började jag i andra klass på Erikslundsskolan. Nu under en ny frökens ledning. Hon hette Maria Iversen och var ett mycket barskt fruntimmer.

Min ena kompis från gänget kring Linnéplatsen hette Herbert och vi gick i samma klass. Han var i jämförelse med mig en riktig bråkstake som helst av allt ville vara uppe på Tokarpsberg där vi småpojkar lekte cowboys och indianer.

Men nu stundade bistrare tider i skolan under Marie Iversens ledning. Nu skulle vi lära oss geografi, naturlära och andra samhällsvetenskapliga ting.

Herbert - som mest smätte papperstussar från ett gummiband mellan fingrarna runt omkring i klassrummet - åstadkom under lektionerna ständiga åthutningar för sitt ohyfsade uppträdande tills en dag tålamodet brast för fröken Iversen.

Hon öppnade ett fönster på vid gavel och gick med beslutsamma steg fram till bänken där Herbert satt.

Med ett raskt grepp tog denna bastanta dam fatt i Herberts pullover och slet honom ur bänken.

Med andra handen fattade hon tag i hans byxbak och bar honom som en vante fram mot fönstret.

Allt skedde oerhört snabbt.

I nästa ögonblick befann sig Herbert svävande mellan himmel och jord utanför fönstret i Maria Iversens muskulösa armar.

Dramat utspelade sig från tredje våningen på skolan och nedanför fanns den stensatta gården.

"Ska du va´snäll nu, eller också släpper ja´dej" ropade fröken.

"ja-ja-ja" skrek Herbert från sin utsatta position högt ovan skolgården.

Herbert lyftes in och släpptes med en duns ner i klassgolvet.

Fönstret stängdes med en smäll av vår upphetsade lärarinna.

Efter denna styrkeposition blev det knäpptyst i klassen, även från Herberts bänk.

Denna ateletiska dam skulle sedermera också lära oss mer praktiska ting - såsom att sy!

Detta tyckte vi pojkar var höjden av skymf, då vi tidigare hade sett genom fönstret på första våning i vår skola hur våra äldre, maskulina gelikar var i färd med att hyvla, snickra och dona.

De höll på med träslöjd och det var något annat det än att på frökenvis sitta och pilla med nål och tråd!

Men ingen pardon gavs!