Karin Samuelsson: Det kostar på att uppfostra kritiskt tänkande barn

Borås Artikeln publicerades

Är det verkligen så ovanligt att folk lyssnar på sina ungar? Då riskerar mycket klokskap att gå förlorad.

Jag var 13 år i mitten av 80-talet. Vid den här tiden fanns i Sverige en stark rörelse för att bojkotta Sydafrika – och också bojkotta de företag som hade samröre med Sydafrika. Dit hörde Shell, lärde jag mig. Där min pappa alltid tankade bilen.

Du får sluta med det, sa jag till honom. Varför i all världen, sa han. Jo, sa jag, och så rabblade jag upp alla de argument jag hade snappat upp, med en 13-årings självklara pondus.

Det hör till saken att vi bodde mitt emellan två Shell-stationer. Och pappa var kompis med gubbarna på macken.

Men ändå: det gick ett tag, och sedan klippte han sitt Shell-kort i två delar.

Det var antagligen inte bara just det sönderklippta bensinkortet som fick apartheidsystemet att falla några år senare. Men effekten av min pappas beslut lever ändå vidare: genom den stolthet jag kände över att bli lyssnad på, att han tog mina argument på allvar.

Det är längesen nu, men jag tänker på det igen när jag följer kritikstormen mot Greta Thunberg. Hon utnyttjas av sina föräldrar, tror många, trots att hon själv säger att engagemanget är hennes, att det snarare är hon som har fått sina föräldrar att tänka om.

Varför är det så svårt att tro på det? Är det så ovanligt att folk lyssnar på sina barn och tar lärdom av dem?

I min egen familj upprepade sig historien när min dotter var i tolvårsåldern. Hon kom hem från skolan en dag, spände ögonen i sin snusande far och förkunnade: ”Jag har läst om tobaksindustrin i skolan. Det där du sysslar med, det håller inte!”

Ja, vad skulle han svara på det. Det tog någon månad, sedan gjorde han det enda rimliga och slutade med snuset.

Själv fick jag möta samma sak några år senare, när jag försvarade att jag åt ägg och mjölk ibland. ”Visst, du gör som du vill, mamma”, sa mina nyblivna veganbarn. ”Men bara så du vet - dina argument är helt kassa.”

Det var bara att tänka efter och inse att de hade rätt.

Greta Thunberg har en totalt oförsonlig syn på klimatfrågan. Den är också helt berättigad. Därför är det synd att så mycket av debatten kring henne ska handla om hennes ringa ålder och om hennes föräldrar eller andra vuxna omkring henne. När det finns så mycket att lära.

Inte minst det där om att lyssna på ungarna.

Men visst kostar det på att uppfostra kloka, argumenterande och kritiskt tänkande barn. Inför dem duger det liksom inte att hävda en speciell rätt till dumheter, bara för att man är vuxen.

Och dessutom: en smart unge som vet att den har rätt – den är det minsann inte lätt att bestämma över.

Fakta

Greta Thunberg

• Greta Thunberg, då 15 år, gick i skolstrejk i augusti 2018 och satt utanför riksdagshuset varje dag fram till riksdagsvalet i september, som en protest mot Sveriges svaga klimatpolitik.

• Efter valet har hon fortsatt skolstrejka, varje fredag.

• Det blev starten på en massrörelse, som har orsakat enorma demonstrationer i bland annat Australien och Tyskland. Förra veckan marscherade 10 000 ungdomar i Haag i Nederländerna.

• I Sverige har massrörelsen uteblivit, även om Greta Thunberg, nu 16 år, har fått mycket uppskattning. Däremot har hon och hennes budskap återkommande ifrågasatts.

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.